Minnen från järnvägen Spånga - Hässelby
- av Lars-Erik Widell och Henrik Henrikson
Den första privatägda järnvägen som byggdes i Stockholmsområdet var Västeråsbanan. Den drevs av ett bolag som hette Stockholm – Westerås - Bergslagens Järnvägs AB (SWB) fram till 1945, då SJ köpte upp SWB.

Trafiken på sträckan Stockholm - Köping öppnades för trafik i december 1876. Inom Stockholms närhet fanns stationer i Karlberg, Huvudsta, Sundbyberg, Duvbo (senare namnändrad till Sundbyberg Norra), Bromsten, Spånga, Barkarby, Jakobsberg, Kallhäll och Bro.

Sundbyberg var Stockholms allra första förstad västerut, varför denna järnväg fick stor betydelse som förortsbana. Det var mellan Stockholm och förstaden som banan var mest trafikerad. Mina egna minnen går tillbaka till 1940-talet då lokaltågen på Västeråsbanan hade tre linjesträckningar:

1)
Stockholm Central - Spånga trafikerades var 20:e minut i högtrafik och glesare mellan tågen övrig tid. (Vill Du läsa mer om Spånga station kan Du klicka här.)

2)
Stockholm Central - Kallhäll. Jag tror det var vartannat tåg i högtrafik och glesare mellan tågen övrig tid.

3)
Stockholm Central - Bro ett mindre antal tåg dagligen.

Lokaltåget vid Jakobsbergs station 1966. Fram till den 12 maj 1968, då pendeltågen startade, använde SJ denna vagntyp, kallad B6. Foto från Järfälla kommuns Bildarkiv.
Järnvägen dras till Hässelby
Så här såg Spånga station ut fram till mitten av 1970-talet. Bilden är från 1974.
Under åren 1887 – 1890 byggdes en bibana från Spånga station till Lövsta på expropierad mark från gårdarna Lunda, Tumultet och Granskog. Vid samma tid anlade Stockholm Stad en sopförbränningsanläggning vid Lövsta. Dit fraktade man sedan sopor från Stockholms innerstad några gånger per vardag med tåg.
Som barn på 1950-talet räknade jag själv antalet vagnar vid ett flertal tillfällen. Ibland var det 36 stycken och någon gång ända upp till 42 vagnar i tåget. Dessa soptåg drogs av stora ånglok, men i slutet på 1950-talet ersattes dessa lok av diseldrivna lok. Soptågstrafiken upphörde på hösten 1970.

Man öppnade också snart persontågstrafik till Hässelby på spåret till Lövsta sopstation. År 1889 avgick de första vagnarna för person- och godsbefodran från Stockholm med destination Hässelby Villastad.
I Tomteboda kopplades vagnen ihop med det soptåg som gick ut mot Lövsta och vid
Ett tåg med tömda sopvagnar inväntar persontågets ankomst till Hässelby station innan det kan fortsätta mot Stockholm. Foto från Järfälla kommuns Bildarkiv.
Riddersviks Station, som 1920 namnändrades till Hässelby Villastads station, kopplades vagnen av tåget som sedan fortsatte till Lövsta.

På bandelen Spånga – Hässelby Villastad fanns endast en så kallad anhalt (namn för mindre järnvägshållplats utan vare sig riktigt stationshus eller personal). Den kallades Skälby Anhalt och var belägen mitt för dåvarande posthuset i Skälby i nordvästra kanten av skogen som vi barn kallade ”Lillskogen”. En stig från anhalten genom skogen ledde till ovan nämnda Tumultet.

Denna bild på Skälby Anhalt är tagen 1952.
Foto från Järfälla kommuns Bildarkiv.
I början av 1900-talet övergick man från att koppla personvagn till soptåg och satte istället in ångloksdraget tåg bestående av två personvagnar och en godsvagn som trafikerade sträckan Spånga station - Hässelby Villastad.
På söndagar och under större helger hände det att tåget bestod av tre personvagnar och en godsvagn. Detta tåg pendlade mellan Spånga och Hässelby Villastad. Bland det gods tåget förde med sig kan nämnas trädgårdsprodukter, postsäckar och medicinlådor. Hässelbyborna som behövde medicin, lämnade in recepten i biljettluckan på Hässelby station och tåget som avgick 09.05 från Hässelby förde med sig en gråmålad låda med texten APOTEKET till Spånga där den hämtades av apotekspersonal. Med ”tre-tåget” kom lådan tillbaka och från 15.30 kunde patienterna hämta sin medicin på Hässelby Villastads station. Det fanns en apotekslåda för Skälbyborna också som lämnades/hämtades vid Skälby Anhalt, men tyvärr finns ingen uppgift om vem som ansvarade för detta i Skälby.

Utmed järnvägen fanns två korsningar som var försedda med bommar. Den ena var vid korsningen Blåeldsvägen i nuvarande Smedshagen. Den andra (och mer trafikerade korsningen) låg vid nuvarande köpcentrat Åkermyntan. Dessutom fanns ett antal obevakade övergångar.

Persontåget på väg mot Spånga.
Foto från Järfälla kommuns Bildarkiv.
Filminspelningar
Genom åren har det hänt en hel del utmed banan. Bland de trevligare kan nämnas att Hässelby Villastads station ofta användes vid filminspelningar. Jag hade under åren 1953-58 min skolväg förbi stationen. När jag på eftermiddagarna var på väg hem från skolan och då kom upp på Stationsvägens avslutande viadukt hände det ibland att jag blev hejdad av en person i något filmteam som sade att jag måste vänta för att man just höll på med en tagning. Stationsnamnsskylten var då också utbytt. Misterhult och andra orter vars namn slutar på hult har jag flera gånger sett som namn på stationshuset. När det pågick filminspelningar var järnvägstrafiken inställd och ersatt med buss. I filmerna användes oftast ett mycket gammalt lok. Bland andra har Arne Källerud spelat stins på stationen.

Detta tåg dras av SWB:s lok nr 20 från 1910-talet.
Foto: Järfälla kommuns Bildarkiv

På denna viadukt fick vi skolbarn ofta vänta när det pågick filminspelning på stationen.
Foto: Henrik Henrikson
Olyckor och tillbud
Inte bara filminspelningar har stoppat tågtrafiken. Olyckor har givetvis inträffat under de år järnvägen var i bruk.
En mer ovanlig olycka inträffade en lördagseftermiddag då en bil fastnade på spåret och en av tågets avgångar fick ställas in.
På den tiden hade Skälbyvägen, numera Växthusvägen, en annan sträckning vilket innebar att vägen, när man kom från Skälby, hade en 90 graders högerkurva och sedan fortsatte rakt fram mot Lövsta. Skulle man till Hässelby Villastads dåvarande centrum eller till Stockholm, fick man svänga vänster över järnvägen cirka 50 meter efter högerkurvan.

Alldeles före trafikdelaren svängde man vänster över järnvägen om man skulle till dåvarande centrum. Till höger i det gröna ligger numera Åkermyntans köpcentrum. Till vänster om bussen kan du skymta soptåget som står inne på stationen. Numera går vägen på den gamla banvallen.
Foto: Anders Rehnström.

En familj som hade hämtat ut en alldeles ny Volvo Amazon hos Ernst Nilssons Bil i Vällingby var ute på sin första tur med den nya bilen. Man hade kört till Barkarby och sedan Skälbyvägen till Hässelby. När man kom till ovan nämnda högerkurva trampade föraren på gaspedalen i stället för på bromspedalen och bilen for med ett skutt rätt genom staketet ut på järnvägsrälsen. Kofångaren fram kröktes och fastnade i ena rälen, vilket medförde att man måste ha maskinell hjälp för att få bort bilen. 

Olyckan vid lokstallet
I Hässelby Villastad fanns också ett lokstall avsett för det mindre ånglok som drog persontåget. Byggnaden finns kvar, men används nu som verkstad.
Två ånglok trafikerade bandelen. Det större loket som drog soptågen var stationerat vid Tomteboda. Det mindre som drog persontåget stod i lokstallet i Hässelby om nätterna. Båda dessa lok fyllde på vatten i ångmaskinen nere vid Lövstabadet, dvs efter bangården vid sopstationen i Lövsta. En morgon 1914 när det mindre loket skulle tas ut och köras ner till Lövsta för att fylla på vatten inträffade olyckan.
Loket backades ut ur lokstallet förbi växlarna vid Hässelby stations bangård. Den person som för hand skulle lägga om växeln på bangården, hann inte med av någon anledning. När lokföraren trodde att växeln var omlagd, satte han full fart framåt med loket som då rusade rakt in i lokstallet igen och fortsatte ut genom tegelväggen.

Så här ser lokstallet ut idag på den sida där loket gick genom väggen.
Det gamla lokstallet är idag en verkstad. Från den här gaveln kördes loket in över natten. Denna bild från olyckan finns bland annat i boken "Bilden av Hässelby" av Bernt Josephson och Harry Grip.
Vill du veta
mer om Hässelby?
Besök
gärna
Hässelby
Museum!
Loket som glömdes kvar

Hässelby var en köping fram till 1949 då Stockholm stad inkorpererade köpingen som en förort och stadsplanearbetet tog fart. Detta ledde till att 100 av de 101 handelsträdgårdarna lades ned och man planerade bland annat småhusområden på den gamla trädgårdsmarken samt ett nytt köpcentrum nära den gamla järnvägsstationen.
Persontågstrafiken ersattes den 1 december 1956 med en busslinje, men soptransporterna per järnväg pågick fram till den 1 oktober 1970, även om dessa successivt togs över av sopbilar. Många av soptågens vagnar var byggda i trä, varför de sista tågens vagnar stannade i Lövsta, där de blev kvar och brändes.
I ett område av Hässelby som kallas Smedshagen skulle SMÅA bygga hus och byggnadsfirman var mycket angelägen om att snabbt få komma igång med bygget. Man hade startat under våren 1970, men några hus skulle placeras på ett sådant sätt att den ena skenan i rälsen måste tas bort på en sträcka av närmare hundra meter innan man kunde gjuta de sista grunderna.
Enligt en bekant som då arbetade på SJ i Hagalund hade byggmästaren ”legat på” så mycket att några rallare skickades ut redan dagen efter det att sista soptåget passerat Smedshagen för att ta bort rälsbiten så att byggmästaren kunde gjuta sina husgrunder. Först några dagar därefter började man i Tomteboda undra var det stora dieselloket som tidigare dragit soptågen befann sig. Det visade sig att det blivit kvar i Lövsta av någon oförklarlig anledning. Loket togs hem en natt på lastbilstrailer någon vecka senare. Vilket slut för loket på en gammal järnväg!

Upp