För den här resan hade skolan hyrt en buss. Det var en buss från Kristian Larsson Busstrafik i Uppsala. Bussen vi skulle åka med var en Kutter 9 med Volvochassi från omkring 1982.
Bussen var för sin tid modern och snygg. Invändigt var den riktigt elegant med en inredning som gick i rött och ljusblått. Stolarna hade en röd klädsel som kändes mycket tjusig.
Redan på den tiden var jag bussintresserad och jag visste mycket väl att Kutter var en tillverkare av busskarosser. I Uppsala var också Kutter ganska vanliga under den tid dessa tillverkades. Att jag var bussintresserad höll jag för mig själv. När man är 12 år kan sådant nämligen uppfattas som lite udda och konstigt. Så var det i alla fall när jag var 12 år och i den skola jag gick i då.

På vägen upp till Dalarna satt jag bredvid en kompis. Under resans gång satt vi och pratade och ibland tittade jag nyfiket på utsikten. Att jag även beundrade bussen höll jag däremot tyst om. Resan gick i alla fall bra och efter ca 4 timmar var vi framme i stugbyn Hamregården. Bussen återvände tom till Uppsala och vi stannade i Hamregården en vecka. Tyvärr hade vi en väldigt dum fröken som gjorde att vi kände oss ofria. Hon skällde på oss för småsaker. Bortsåg man från detta så var vår vistelse i Hamregården riktigt trevlig.

När veckan gått var det således dags att åka hem till Uppsala igen. Bussen som hade kört oss upp till Dalarna hade kommit tillbaka och det var dags för oss att stiga ombord. Den här gången hamnade jag inte bredvid någon kompis utan en manlig lärare från en annan klass satte sig bredvid mig. Jag kände inte den här läraren och när man är 12 år pratar man inte gärna med lärare. Därför ägnade jag istället resan åt att titta på utsikten och samtidigt beundra bussen.

Under resans gång började jag plötsligt titta på askkopparna som satt på ryggstöden. De såg verkligen riktigt eleganta ut. De var alldeles blanka och fint kromade. De hade också ett mycket elegant märke där det stod Kutter. Jag satt länge och beundrade askkopparna för jag tyckte verkligen att de såg jättefina ut. Jag till och med kände lite på dem eftersom jag gillade att känna på den så blanka och fint kromade ytan.

Efter ett tag märkte läraren att jag satt och höll på med askkopparna. Han frågade mig vad jag gjorde och såg lite förvånad ut. Då kände jag mig lite generad. Jag vågade inte berätta sanningen för honom, det vill säga att jag var intresserad av bussar. Därför hittade jag på en lögn. Jag sa att jag funderade på varför det stod Kutter på askkopparna. Jag visste mycket väl vad Kutter var men det låtsades jag inte om. Läraren började då också titta på askkopparna och upptäckte själv texten Kutter. Han satt nu och tittade på dem och såg lite förbryllad ut. Efter ett tag sa han att det borde ha något att göra med att röka. Han tittade åter på askkopparna och sa igen att det måste betyda något med rökning.

Än idag när jag ser en buss med Kutterkaross eller träffar på namnet Kutter så tänker jag på rökning och att läraren sa att Kutter skulle betyda rökning. Det är ett minne jag aldrig kommer att glömma.