Ett barndomsminne kring en Van Hool
av Niklas Bygdestam
Buss-Micke tog denna bild 1991-07-30 på vagn 4553 som är en H50A när den gick på linje 58 och passerade vid Odengatan/Vallhallavägen.

Jag har först på senare tid fått veta att SL enbart hade en enda buss av just denna modell. Jag har vetat att jag åkt med en Van Hool i Stockholm i min barndom men jag visste inte förrän nu att denna buss var unik.
Redan som barn tyckte jag att bussar var fascinerande. En gång i min barndom i början av 1980-talet var min pappa och jag på besök i Stockholm. Det var inte ofta jag var i den staden under min barndom men nu var vi där på nöjesresa. På den tiden präglades Stockholms gator av Scania CR111, Scania CR112, Volvo Säffle och dessutom var Büssing inte helt ovanliga.

Jag tittade fascinerat på alla dessa busstyper men visste inte något om vad dessa modeller kallades. Nu skulle vi åka från de centrala delarna av staden ut till Tekniska museet. Min pappa visste vilka busslinjer som gick dit och jag höll utkik på bussar med något av dessa linjenummer. Jag tyckte att det skulle bli spännande att få åka buss i Stockholm.

Då fick jag se en buss som inte såg ut som de andra bussarna som just var på väg att svänga ut från en gatukorsning. Det var just denna Van Hool men jag visste ju inte vad Van Hool var för något och ännu mindre att den var unik. Bussen hade däremot rätt linjenummer så jag visste att det var en buss vi kunde ta. Men vi var inte framme vid hållplatsen ännu. Min pappa sa att det var rätt buss men vi skulle inte hinna med den. Dessutom såg han att bussen var alldeles proppfull. Jag tittade på bussen och tyckte att bussen var jättefin. Jag tyckte till och med att den var snyggare än de andra bussarna. Den bussen ville jag absolut åka i. Det hade jag bestämt.
Nu gällde det att övertala min pappa att se till att vi kunde åka i denna buss som jag tyckte var så himla fin. Jag sa att vi måste åka med just den bussen. Min pappa sa då att vi lugnt kunde gå till hållplatsen och att vi sedan bara behövde vänta i några
enstaka minuter innan nästa buss skulle komma och dessutom var nästa buss kanske mindre fullsatt. Vi kanske till och med kunde få sitta i den.

Min pappa begrep ju inte att jag tyckte att bussen såg speciell ut. Jag var envis och sa att vi måste ta just den bussen för jag ville inte vänta. Min pappa gav sig då och vi sprang till hållplatsen för bussen hade redan kommit fram dit. Vi lyckades precis hinna med denna buss till min stora glädje. Min pappa hade rätt i att bussen var fullsatt. Den var verkligen proppfull och bekvämt var det inte att trängas i denna. Vi blev tvungna att stå och trängas. Ändå var jag nöjd för jag hade ju fått som jag ville. Jag fick ju åka i den buss som jag tyckte var så snygg. Snart var vi framme vid Tekniska museet och vi steg av. Precis när vi steg av kom det en buss alldeles bakom oss med samma linjenummer men det var en Volvo Säffle. Man såg att den hade gott om sittplatser lediga. Min pappa pekade på den och sade. Titta! Om vi hade väntat bara en minut hade vi fått åka i den istället och då hade vi fått åka mycket bekvämare. Jag svarade inte, jag hade ju fått åka i den speciella bussen. När vi sedan återvände från Tekniska museet åkte vi i Volvo Säffle - och nu fick vi sittplatser.
Upp