Sex bussar var utrustade med linjemätningswire. Det var vagn 5101, 5102, 5103, 5701, 5702 och 5703. För båda dessa dagar hade jag beställt vagn 5703, som stod tankad och klar när jag anlände till Hornsbergsgaraget. Tillgången på vagnar var tydligen god denna dag, trots att många bussar avregistrerades under juni, juli och augusti.

Vi kopplade in mätutrustningen och fann att den inte fungerade, så vi åkte in på verkstaden till "fack 8" eller "akuten" som många kallade den eftersom man här åtgärdade småfel mycket snabbt, direkt.
Verkmästare Wilhelmsson konstaterade att wiren gått av, så vi måste byta buss och tilldelades nu vagn 5701 som naturligtvis tagits två minuter tidigare till en transport.
Vagn 5702 stod redan på verkstad för andra fel, så det var bara att vänta till dess att vagn 5701 återkommit från transportuppdraget.

Nu blev det till att flytta över utrustningen och våra pärmar och annat material till denna buss. Efter inkoppling och prov fungerade allt perfekt och vi rullade ut mot Ulvsundavägen där vi hade vår kontrollsträcka som var 1000 m lång. Där kalibrerades vår mätutrustning. Mätaren visade 882 meter , vilket tydde på att man gjort något med växellådan. Bytt drev till exempel. Vagnen "drog" också dåligt, det vill säga svarade inte på gasen som den borde. Jag tyckte till och med att den gick sämre än den gamla Büssingen gjorde som hade strypt motor och gick i högst 73 km i medvind och kraftig utförsbacke.

- USCH, tänkte jag, ska jag behöva skaka runt i denna 5701 två hela dagar?
Men det visade sig att vi inte skulle behöva åka så länge i 5701 heller. Vi utförde vårt uppdrag i Kista och höll just på att mäta nattbusslinjen 594 mot Hallonbergen när det började hända saker igen....
Denna linje skulle mätas fram till hållplats Rissnehallen på Rissneleden, men redan på Hanstavägen vid Danmarksgatan kom första indikeringen på ett växellådefel. Varningslampan blinkade. Vi började därför söka efter ett ur trafiksäkerhetssynpunkt lämpligt ställe att stanna på för att påkalla hjälp.

Varningslampan slocknade, så vi fortsatte lite lugnade att söka efter en bättre plats att stanna på.
Vi mätte ju också hela tiden 594:an. När vi kom till Rissnehallen och avslutade mätningen av nattbusslinjen, tog vi kontakt med Yttrafikcentralen (TYC). Det blev sedan en timmes väntan på bärgare. Under tiden försökte TYC få fram en bytesvagn åt oss.
Våra äldre "reservbussar" 5101-5103 fanns ju att tillgå. Det var bara det att 5101 stod på verkstad.

När vi kommit in med bärgaren och ätit vår mat, tog vi 5102 och körde in i verkstaden för att få wiren inkopplad. En jätteduktig verkstadstjej kopplade snabbt in wiren som dock var totalt nedsölad av tektylmedel.
Ett kort prov på garagegården visade att allt fungerade och vi gav oss åter ut på vårt uppdrag i som vi hoppades äntligen med en fräsch buss. Kanske skulle vi hinna genomföra hälften av det tänkta dagsprogrammet - tänkte jag.

Åter ute på Ulvsundavägens kontrollsträcka fann vi att denna vagn mätte 1007 meter . Ett ganska bra värde i dessa sammanhang. Så vi styrde kosan mot Lidingö för att gå in på mätningsprogrammets eftermiddagsdel. Vi svängde höger in på Norrbyvägen när vi lämnat kontrollsträckan och fortsatte någon kilometer till dess vi befann oss på Huvudstaleden mitt över Ulvsundasjön.
Då stannade mätaren, vilket kunde tyda på wirebrott. Vi fortsatte till bussterminalen vid Solna Centrum, där vi gjorde en del kontroller. Wiren såg ut att sitta fast i snäckväxeln på bakre hjulaxeln. Likaså satt wiren rätt anbringad i mätinstrumentet. Det gick inte heller att snurra wiren för hand. Mycket konstigt tyckte vi. Då borde den ju fungera.
Vi blev helt enkelt tvungna att åka tillbaka till verkmästare Wilhelmsson i "åttan" för undersökning "över grav". När vi nu återkom till verkstaden hade det gått 45 minuter sedan vi glatt vinkade farväl till Wilhelmsson.

Åter in med bussen över en grav efter en tids väntan. Vi fick hjälp av samma tjej som för 45 minuter sedan. Hon konstaterade nu att wiren gått av ett par centimeter från fästet i snäckväxeln, så den här gången blev vi kvar längre "över graven". Till slut meddelade verkmästare Wilhelmsson att vi tyvärr inte kunde få någon ytterligare vagn klar denna dag.

- Ni får gå hem, pojkar, utan löneavdrag - det lovar jag, sade verkmästare Wilhelmsson.

- Och då gick vi.

Upp