Jag körde buss på Hornsbergsgaraget och hade anställningsnummer 8150. Ursprungligen hade jag nr 41850, men fyran i numret försvann när jag gick över till heltid.
Jag minns speciellt en fredsdemonstration som hölls någon gång på 1980-talet. Man hade bestämt att stockholmarna skulle bilda en ”mänsklig mur” och hålla varandra i hand ända från USA:s ambassad på Strandvägen genom hela city till Sovjetunionens ambassad på Kungsholmen med adress Gjörvellsgatan.

Som alla demonstrationer innebar det en hel del problem för trafikflödet genom staden. Hur man än förbereder sig på planeringstadiet, så stämmer det inte rent praktiskt i verkligheten sedan så att säga.
I stort sett varenda busslinje i hela innerstaden måste läggas om - men, och detta var en del av problematiken - bara för en kort liten stund. Detta dilemma innebar i praktiken att tre bussar på samma linje i samma riktning inom en kvart skulle ha varsin ”egen” körväg och att förare som skulle få avlösning inte skulle kunna befinna sig på rätt ställe för att kunna få detta.

För att ändå lösa problemet tog man fram ett antal förfogandevagnar, vilket vanligtvis i och för sig inte var överraskande. Denna gång presenterades dock en nyhet: Förare utrustade med förfogandenummer på turbrickan i handen fanns, men de saknade bussar!
Jag var en av de förare som tilldelades en sådan bricka och sattes tillsammans med några andra bussförare och ett trafikbefäl i en bil som placerades vid Nybroplan. Därifrån skulle vi sedan kunna ta hand om spruckna avlösningar var det tänkt. När vi väl var på plats, upptäckte vårt intelligenta befäl att flera av de förare som normalt skulle ha passerat Norrmalmstorg inte riktigt hade förstått vilken väg de skulle ha kört. Därför skickades vi "förfogandeförare utan buss" omgående ut på gatan för att där dirigera de förare som verkade vilsna.

Jag fick den delikata och kanske fullkomligt unika uppgiften att agera "tillfällig hållplats NMT S", (dock placerad på Nybroplan). Jag löste min uppgift genom att stint söka ögonkontakt med föraren på den annalkande bussen, höjde handen och vinkade in bussen samt slutligen visade stopptecken. Detta gjorde jag på känn och liksom improviserat. Redan vid andra eller tredje busspassagen, kändes det som att jag fått in snitsen och jag började känna mig varm i kläderna.
Efter en kvart började jag dock känna mig lite olustigt iakttagen och inte långt därefter öppnades främre passagerardörren på en polispiket som parkerat mitt i Nybroplan.
Lugnt men målmedvetet närmade sig ett stiligt guldgalonerat polisbefäl. Polis som han var förstod han att jag "bara gjorde mitt jobb", varför han inte ville kompromettera mig. Han gled därför snyggt och diskret upp vid min sida och mellan tänderna väste han: "Du är hållplats här va?"
Jag bekräftade snabbt att hans misstanke var riktig och när jag sedan förklarat situationen konstaterade han att han förstod det tillfälliga upplägget men att han ändå bedömde lösningen som trafikfarlig. Därefter sade han att han ville att jag skulle upphöra med verksamheten.
Jag meddelade honom då att det inte var upp till mig att ta till så drastiska åtgärder utan min arbetseledares samtycke. Polismannen hänvisades av mig med utsträckt arm mot den röda SL-bilen som var utrustad med blåljus.
Efter lite diskussioner på andra sidan Nybroplan mellan dessa befälspersoner kom så SL-befälet fram till mig och utdelade ordern: "Du är indragen!" 
Efter denna lilla episod har jag alltid haft en känsla av att jag kan vara den enda bussföraren i SL:s historia som både varit "Tillfällig hållplats" och blivit "Indragen hållplats".
Tyvärr har jag inga uppgifter kvar om vilket datum detta ägde rum och därför vore jag tacksam för hjälp med mer detaljer om denna dag.
Besitter Du dessa kunskaper är vi tacksamma för ett email.

 Åke

Upp