Jag har ett par korta minnen från Enebybergsgaraget när jag jobbade där. Det var innan man flyttade till Åkerbygaraget i Täby.
Det första minnet är följande:
Garageportarna in till serviceverkstaden skulle alltid lämnas öppna, med en springa nedtill på mellan 5 - 10 cm . Vi var tillsagda att inte stänga dem helt på kvällarna/nätterna under vår- och sommaren. 
Varför det? undrade jag. Var det ett ventilationskrav? 
Nej, orsaken var att vi hade svalor som häckade uppe under taket på takbjälkarna!  De flög in och ut genom garageportarna hela dagarna och matade sina ungar. De brydde sig inte ett skvatt om allt buller, dieselrök och andra otyg i luften.  Det pågick ju bromsrenoveringar och annat underhåll i hallen och dånet från pneumatiska hjulmutterdragare och släggor ekade ibland mellan busskarosserna. 
Ingen hade egentligen sett svalorna till en början när portarna var fullt uppdragna, men de upptäcktes en morgon av den första personen som anlände till garaget. (Vi hade inga nattskift på den tiden) .
Svalorna flög oroligt fram och tillbaka framför garaget.  När porten började öppnas, så fort det blev en springa under porten, svepte de in i full fart och fortsatte med att ta hand om äggen och ungarna.  Efter den händelsen såg vi alltid till att ge dem tillträde till sina domäner!

Den andra händelsen jag minns inträffade på hösten eller vintern - jag minns inte riktigt. 
En buss ut mot Furusundshållet hade fått en sten i vindrutan som hade krossats.  Jag tror att det var en Scania CF, som användes där ute på den tiden.  Det kördes ut en ersättningsbuss och trafikbasen/verkmästaren skulle ta hem den skadade bussen. 
Vindrutedelen framför föraren saknades helt.  Det var kallt ute, så han hade full mundering på med pälsmössa och alla tillbehör.  När han körde på Norrtäljevägen hemåt, blev han omkörd av en personbil och de som satt i bilen tittade på honom, eftersom han var helt inkapslad i tjocka kläder och såg ut som en Michelin-gubbe. 
Då ställde sig verkmästaren upp i bussen och sträckte ut armen och vinkade till dem genom öppningen där vindrutan suttit.  Bilens förare blev helt paff av synen och hade all möda i världen att inte köra av vägen!  Bussen kom hem lyckligt och en tämligen frusen verkare fick töa upp, innan han kunde fortsätta med sitt vanliga jobb.

Mitt tredje minne, som egentligen inte är så roligt egentligen om man tänker efter, för det var farligt (och olagligt): 
En Scania CF hade fått motorhaveri och behövde bogseras hem.  Ingen bärgare fanns tillgänglig.  Raskt tog man en annan CF och en dragstång, for ut och kopplade samman bussarna och körde hem.  En omkörande bilist fick en elak överraskning när han försökte köra om en buss i taget och upptäckte att det inte gick att lägga sig emellan dem!  Bussarna kom dock hem utan flera missöden, men bärgare anlitades i fortsättningen.

Det fjärde minnet jag vill dela med mig av inträffade nattetid.
Ibland hände det att nattbussen hade dåligt med "soppa" och därför kom till garaget för att tanka. Han hade då med sig passagerare och allt. När man ändå tankade passade man också på att även köra igenom den automatiska tvättmaskinen. Ibland glömde man bort att stänga takluckorna och sidofönstren och vissa nattbussgäster fick sig en uppfriskande dusch alldeles gratis!

Lars

Upp