Förr i tiden var busschauffören liksom postkassörskan och andra som var nyckelpersoner i ett fungerande samhälle ofta små idoler. Särskilt på landsbygden där "alla kände alla" hade nämnda nyckelpersoner god information om vad som hände av alla de slag och var oftast mycket omtyckta av befolkningen.

Mellan Kårsta och Stockholm gick en busslinje, vars förare en gång i veckan skulle infinna sig på SJ Biltrafiks kontor vid nuvarande Eneby torg i Danderyds kommun för att redovisa de biljetter han sålt under veckan.

Eftersom bussen inte garagerades i Enebyberg och förarna därför hade problem att komma till redovisningen, hade man i tidtabellen infört omstigning till en annan linje för vidare färd till Stockholm för den tur som på tisdagarna gick vid 9-tiden från Kårsta. En anmärkning fanns som löd ungefär så här.
*) Går via bussgaraget. Byte till linje 601 10.05.

Linje 601 gick på den tiden mellan Vallentuna station och Jarlaplan och den passerade alltid bussgaraget.
Det rörde sig om en bytestid på några minuter. Bussen från Kårsta gjorde ett 20-30 minuters uppehåll, men gick sedan vidare till Jarlaplan för att ta en tur ut till Kårsta igen.

Under en kortare period arbetade jag med startpunkt i Enebybergsgaraget. Vid ett tillfälle blev jag vittne till något som jag trodde var en tillfällighet, men som det påstods ganska ofta inträffade: nämligen att trafikanterna på Kårstabussen lät bli att följa rekommendationen om bussbyte i Enebyberg.

Istället satt de kvar 30 minuter i bussen för att få åka med "sin chaufför" till Stockholm. Under väntetiden lade de istället en duk över motorhuven (som på dåtidens bussar var "invändig") och dukade upp kaffe med bullar och kakor. Det var ju liksom dags för förmiddagskaffet ändå.

Upp