Gisslan på Ösmo station

Jag började arbeta sommaren 1964 på Stockholms Spårvägar. När Storstock-holms Lokaltrafik tog över 1967 blev en av mina arbetsuppgifter att ajourhålla ett längdregister över alla bolagets busslinjer. Alla förändringar i linjenätet (permanenta såväl som temporära med beräknad varaktighet över två månader) skulle mätas upp. Varje onsdag under "barmarkstiden" rullade vår linjemätningsbuss (en vanlig "linje-buss" som utrustats med speciellt mätinstrument) ut från bussgaraget i Hornsberg i Stockholm kl. 07.30 och återkom lagom för att hinna gå i vanlig trafik i eftermiddagsrusningen.

Vi körde i hela Stockholms län, från Norrtälje till Nynäshamn/ Södertälje/Nykvarn-Gnesta. Det gällde för mig att lägga upp vårt arbetschema geografiskt riktigt, så man fick ut mesta möjliga av arbetsdagen. Det gick till exempel inte att köra i Stockholms innerstad före 09.30 om man ville vara effektiv. Sen gällde det att hitta bra transportvägar mellan de platser vi skulle utföra mätningar på som till exempel mellan Vendelsö och Handen. Många komiska intermezzon har jag upplevt i detta arbete.
En gång fick jag faktiskt "sitta gisslan" innan arbetsdagen var över. Det var i september 1973. Vi hade hela dagen hållit oss på södertörn och kretsat i Handen, Västerhaninge, Sorunda, Torö och Nynäshamn.
I rummet vars fönster den blå pilen pekar mot, satt vi gisslan utan att kunna göra någonting åt vår belägenhet.
Foto: Ulla Widell

Numera är grusplanen asfalterad och idag ansluter många fler bussturer per dag till tåget än under 1973 då vi satt gisslan här. Foto: Ulla Widell
Vi var inte klara för "hemkörning" från Nynäshamn förrän klockan var över 15.30. Ingen möjlighet att komma till Hornsberg i tid för att få ut bussen i kvällsrusningen således. Vår kommunikationsradio kunde på detta avstånd från Stockholms innerstad inte få kontakt med Trafikledningscentralen och detta var långt före mobiltelefonernas tidevarv.

I Ösmo stationshus samlades alltid vid denna tid på dagen bussförare för att få besked om var de skulle köra. Vi bestämde oss för att uppsöka dem för att få låna deras telefon och ringa till Hornsberg, samtidigt som vi kunde få en varm kopp kaffe och en god bulle som färdkost för resten av resan. När vi väl kommit fram till Ösmo och hunnit sätta oss tillrätta vid kaffebordet, kom en man in i trapphuset och ropade:
-
Har ni kom-radio här?
- Ja, svarade Gun Nylund, som var trafikmästare och chef på stället.
- Stoppa då alla bussar vid Nibble Vägskäl för vi har råkat gräva av telekabeln vid Nibble Gård och håller just på att gräva upp vägen för att laga kabeln, sade mannen i trapphuset. "Vägen är avstängd för all trafik tills vi är klara."

Och vi som inte hade hunnit ringa Hornsberg!

Där satt vi! Utan möjlighet att kontakta vare sig arbetsgivaren eller våra familjer! Televerkets arbete tog tre timmar, så först vid 18.30-tiden släpptes vi ut på vägen igen och kunde fara vidare mot Stockholm.
Upp