Det jag här berättar inträffade någon gång under den period Helge Berglund var vd på SL, dvs mellan 1967 och årsskiftet 1972/ 1973.
Under denna period hände mycket: Förutom att det 1970 infördes stämpelur för tjänstemännen på huvudkontoret vid Tegnérgatan och att man testade autopilotsystem på ”Röda Linjen”, började man så smått ta hjälp av övervakningskameror i T-banan.

På några t-banestationer med svängda plattformar sattes det upp kameror för att underlätta för tågvakten att få överblick när han/hon skulle stänga dörrarna så att ingen trafikant kom i kläm.
På ett par ställen sattes det ”på prov” också upp vad vi idag kallar övervakningskameror i biljetthallen och på perrongen. En station som försågs med denna ”provutrustning” var station Hötorget.
"Tunnelbanepolisen” var en relativt ny enhet som skötte övervakningen av dessa kameror samt hade personal för ren patrullering i t-banan. Vid ett tillfälle när polisen höll på att trimma in utrustningen och kollade att apparaturen fungerade, fick man se på skärmen som visade bilder från Hötorget att en yngling mer eller mindre attackerade trafikanter som kom upp från tågen. Han såg ut att fråga dem något. Trafikanterna ruskade på huvudet och ynglingen började efter ett tag genomsöka papperskorgarna i biljetthallen.

Den polis som bevakade skärmen från Tunneltrafikcentralen TUC, larmade en patrull på T-Centralen som dirigerades med nästa tåg till Hötorget. Under tiden patrullen förflyttade sig fick de rapporter från TUC om ynglingens fortsatta förehavanden. Han hade hittat en gammal biljett i en papperskorg och gick mot spärren just som det tåg polispatrullen åkte med rullade i på stationen. Patrullen stannade därför kvar på perrongen och mötte ynglingen när han kom ned med rulltrappan.

En av poliserna bad då att få se biljetten och frågade den unge mannen var han skaffat biljetten någonstans. När man inte fick det svar man hoppats på, säger den ene polisen: ”TUC- visst var det väl den här grabben vi skulle kolla”?
Ur en liten högtalarmikrofon som en av poliserna hade i bröstfickan hördes då polisen på TUC svara:
- Jo, det bör det vara, men vänd på honom lite, jag ser mest bara nacken på honom här”.
Som tidigare framgått var det vid denna tid inte känt av allmänheten att det fanns kameror uppsatta på en del platser. Givetvis kunde denna yngling inte begripa hur poliserna tycktes veta vad han sysslat med i biljetthallen. De var ju nere på perrongen. Men när ynglingen själv hörde vad som sades i högtalaren polisen hade i bröstfickan, erkände han att han letat fram biljetten bland skräpet i papperskorgen för att kunna åka gratis.

Upp