Konsten att "Prittla"

På något sätt var det tidvis en liten tävlan mellan konduktörerna och senare även mellan förarna när de började ha "kassa" och ta upp färdavgiften, om vem som under veckan kunde fixa mest pengar till kaffet.  Det kallades "prittling" eller "att prittla".
Taxichaufförena fick ju dricks, men det förekom ytterst sällan bland "bussfolket".

Ett vanligt sätt bland de bussförare som hade ALMEX-maskiner var att stämpla för låg summa på kvittona. Det hände ganska ofta och upptäcktes sällan av trafikanten. Min lärarinna i småskolan är nog ett undantag. En av hennes söner sommarjobbade som konduktör ett år och på hösten därpå kollade hon biljetterna hon fick de dagar hon tog bussen till skolan.

Vid ett tillfälle upptäckte hon att konduktören stämplat 0:30 kr istället får 0:55 kr flera dagar i följd. Hon anmälde konduktören ifråga, som då blev avskedad.

En sommarlördag då en av mina tidigare arbetskamrater skulle åka ut till sitt sommarställe på Södertörn, kom han i kontakt med en annan variant. Han skulle resa från Älvsborgsgatan vid Skanstull med en av Busstrafiken Stockholm - Södertörns bussar. Det var många resenärer denna dag, varför man satte in förstärkningsbussar utan konduktör. Dessa bussar stannade sedan bara för avstigning utefter färdvägen.
Bussbolaget hade en konduktör placerad vid avgångshållplatsen. Han skulle ta in avgiften av alla trafikanter på flera linjers förstärkningsbussar. När han kom till min arbetskamrat sade han:

- Vart ska Du åka?
- Årsta Brygga blev svaret
- Med eller utan?, frågade konduktören
- Vadå med eller utan? frågade min arbetskamrat.
- Med kvitto kostar det fullt pris, utan kvitto hälften, blev svaret.

Konduktören blev givetvis anmäld.

På1950-talet hade SJ biltrafik i Solna en onumrerad linje som kallades "Finlandsbåten". Bussen gick från Skeppsbron till Centralen i anslutning till finlandsfärjans ankomst på morgonen 07.45.
De förare som körde denna linje redovisade bara en gång i veckan och kunde därigenom göra sig vissa extra förtjänster genom att "prittla" varannan tur, dvs ta betalt utan kvitto. Vid ett tillfälle, då jag själv var närvarande, reagerade passagerare nr 3 över att han inte fick kvitto.
"Momento, momento, det kommer senare enligt vår rutin" svarade föraren och fortsatte ta betalt (1 kr. och 50 öre per person) av de återstående c:a 60 passagerarna.

När alla var ombord, ställde sig föraren vid framdörren och räknade passagerarna mycket tydligt.
Därefter slog han ut lika många "0-kvitton" som han hade trafikanter i bussen och lade dem demonstrativt i en prydlig hög med biljettången som "tyngd" på den invändiga motorhuven.
Givetvis saknade biljettmaskinen den dagen kontrollremsa.

Extraförtjänsten blev denna dag cirka 90 kr i 1957 års penningvärde.

Upp