I Stockholm introducerades ledbussar i linjetrafik på 1970-talet. De var 18,0 meter långa. Dåvarande Gatu-och Trafikkontorets betänkligheter var många, men svårast var nog ändå frågan om att ge dispens från 12-metersregeln i Stockholms innerstad.
Efter mycket om och men fick SL till slut dispens att ”på försöksnivå” under en begränsad tid trafikera linje 44 (Karlbergs station - Skansen) med ledbussar fr. o.m. november 1977.

Åke Svanberg, som tidigare varit ”andre man” på SJ Biltrafik i Solna, flyttade till Örebro i mitten av 1970-talet och blev VD för Örebro Trafik AB, dvs. stadsbusstrafiken i Örebro.

Några år senare ville busstillverkarna prova ledbussar i Örebro och Åke tog kontakt med kommunen. Där var man lika reserverade som man varit i Stockholm. Speciellt oroade var man för två broar.

Men ledningen för bussbolaget var trots detta motstånd fortsatt positiva till ett försök. Därför fick ÖTAB:s VD i uppdrag att kontakta mig på SL för att höra hur vi gått till väga för att till slut få tillstånd att köra ledbussar i linjetrafik på linje 44.

Åke Svanberg fick kopior på motsvarande ansökningar, protokoll från provkörningar, remissvar av olika slag, samt slutligen de beslut om dispens vi fått.
Han tog denna bunt papper med sig och gick upp på Örebro kommunförvaltning för att återigen göra ett försök. Han hade ”laddat upp” med många argument men började med att säga ungefär så här:
"Nu ska Ni få se hur man gjort i Stockholm och vilka beslut man tagit där som medfört att man nu har ledbusstrafik i innerstaden.”
Åke avvaktade deras svar med spänning. Han förmodade att svaret skulle innehålla en mängd motargument, men representanterna för Örebro Gatuförvaltning sade bara:

"Jaså, jaha, ja men om det gått i Stockholm, så måste det ju gå här hos oss också". Sen tog det bara någon vecka innan Örebro Trafik AB fick dispens att prova ledbussar i trafik på de två första linjerna.

Upp