Linje 15 - en spårvagn många minns
- av Lars-Erik Widell
Spårvagnslinje 15 var enligt min uppfattning en mycket populär och omskriven spårvagnslinje i Stockholmstrakten. Den hade till exempel i många år en egen kolumn i Förstadsbladet Solna - Sundbybergs Tidning, där man varje vecka när jag var barn kunde läsa om saker och ting som hänt i vagnen eller runt dess färd mellan Norra Bantorget och Esplanaden i Sundbyberg.
Linjen fick göra tjänst i 37 år och 5 månader. Den första turen gick första april år 1922 och den sista turen gick den 31 augusti 1959.

Det jag ser som unikt är även att Stockholms Spårvägar, som normalt bara hade koncessioner för linjetrafik inom Stockholm stad för denna linje även hade trafiktillstånd i två andra städer, nämligen Solna och Sundbyberg.
Nu ska ju denna artikel handla specifikt om linje 15, men redan 1908 fick Solna spårväg genom att linje 3 förlängdes från Haga Södra Grindar till Hagalund och två år senare förlängdes spårvägen till Sundbybergsgränsen. Där byggdes också en vagnhall (Råsundahallen) vid Hallgatan/Råsundavägen. Råsundahallen var helt klar 1911. Här uppfördes också ett stort hyreshus avsett för spårvägspersonal. En verkstad, som blev Stockholms Spårvägars huvudverkstad, anlades också på området. Huvudverkstaden flyttades till Hammarby 1952. Under åren 1925 - 1936 stationerades ett tiotal tåg i Råsundahallen.

Linje 15 gick de första sex åren bara mellan Norra Bantorget och hållplats Sundbybergsgränsen (där Råsundavägen byter namn till Tulegatan). 1/11 1928, förlängdes linjen via Tulegatan - Fredsgatan (vänster)-Vegagatan (vänster)- Esplanaden(höger) till en ny ändhållplats på Esplanaden mellan Sturegatan och Järnvägsgatan. På återvägen mot Stockholm fortsatte spårvagnen Esplanaden - Järnvägsgatan (höger).- Fredsgatan (höger) – Tulegatan (höger) och samma färdväg som den hade på utväg mot Sundbyberg i Råsundavägen – Uppsalavägen – Norrtull – Odenplan - Norra Bantorget.

Det första ordinarie spårvagnståget avgick från Esplanaden mot Norra Bantorget klockan 05.05 enligt uppgift från Sundbybergs museum. Det var inte många närvarande vid denna tidiga invigningsceremoni. Med fanns givetvis Stockholms Spårvägars vd Gösta Hellgren, trafikchefen Magnusson, borgmästare Scherling, stadsfullmäktiges ordförande Pettersson och baningenjör Gripe. Vid Esplanaden förklarade Gösta Hellgren linjen öppnad innan första spårvagnståget rullade iväg.
Inom parentes sagt kan nämnas att jag själv arbetat tillsammans med Gösta Hellgrens son Gunnar som fram till mitten av 1982, då han gick i pension, arbetade på utredningsavdelningen vid Stockholms Spårvägar (sedermera SL). Gunnar har delgett mig många ”trafikala fakta” under vår tid tillsammans.

Innan linje 15 fick sin slutgiltiga sträckning förekom diskussioner i många år om linjedragningen inom Sundbybergs stad. Den stående frågan var om linje 15 skulle gå genom Duvbo eller inte, vilket hängde ihop med stadsplanearbetet för bland annat stadsdelen Hästhagen. En annan fråga vid denna tid var om linje 15 skulle förlängas vidare in i Bromma över järnvägsbron vid Sundbybergs Norra och via Bällsta Bro – Karlsbodavägen – Ulvsundavägen få anslutning med linje 13 vid Lillsjön på Ulvsundavägen. Linje 13 trafikerade sträckan Tegelbacken - Lillsjön på den tiden.
Vid flera hållplatser utefter linjen fanns Pressbyråkiosker. Långt senare fick jag veta att Stockholms Spårvägar sedan 1940-talet någon gång hade ett avtal med Pressbyrån om att de fick öppna kiosker vid spårvägshållplatserna mot att de bekostade de s.k. ”väntkurarna” vid samtliga hållplatser inom bolagets trafikeringsområde som Spårvägen ville utrusta med regnskydd.

I början på denna artikel omnämns tidningen Förstadsbladet Solna - Sundbybergs Tidning. Jag minns aprilskämtet i nämnda tidning något av åren 1956-59. Tyvärr minns jag inte det exakta årtalet. I en större artikel med fet rubrik tillkännagavs att Spårvägsbolaget tillsatt en utredning som kommit fram till att en nedläggning av spårvagnslinje 15 vore ekonomiskt slöseri. Istället skulle spårdragning påbörjas i Järnvägsgatan fram till Epidemisjukhuset (nuv. Ekbacken min kommentar) och sedan Karlavägen in till Duvbo Torg. På de tidiga morgonturerna skulle resenärerna också kunna köpa en kopp kaffe och färskt bröd.


Flera olyckor utefter linjen

Den 26 september 1946 spårade ett spårvagnståg ur i kurvan vid Vegagatan/ Esplanaden, varvid strömavtagaren revs ned och kopplet till första släpet gick av. Motorvagnen fortsatte på Esplanadens stenbelagda körbana cirka 50 meter innan den stannade mot en stolpe. Släpvagnarna fortsatte dock rulla på spåret ned mot Järnvägsgatan. Strax före Järnvägsgatan lyckades konduktörerna bromsa in släpet med handbromsen och därigenom förhindra ytterligare urspårning.

Motorvagnen spårade ur i kurvan och fortsatte på gatan i pilens riktning. Den stannade mot en stolpe ungefär där den ljusa bilen står.
Vad gäller olyckan med Maude 1947 tror man att Maude stod på trottoaren till vänter utanför bilden i nivå med där det är angivet vem fotografen är.
I april eller maj 1947 inträffade ytterligare en olycka i kurvan Vegagatan/Esplanaden då Maude Andersson, som då var 3,5 år hamnade under en av vagnarna och därigenom förlorade större delen av båda benen. Det är enligt Maude inte helt klarlagt hur olyckan gick till men som det berättats för henne stod hon på trottoaren i gatuhörnet när spårvagnen kom. Motorvagnen passerade och av luftdraget som uppstod sögs Maude in under ett av släpen och olyckan var ett faktum. Jag har själv träffat Maude ett antal gånger på 1960-talet.

Fredagen den 28 januari 1955 skenade ett tåg på linje 15 utför Fredsgatan mot Vegagatan. Tåget spårade ur i kurvan under öronbedövande gnissel och brakade rakt in i stenmuren på skolgården vid Sundbybergs centralskola. Genom tyngden från släpvagnarna, stegrade sig motorvagnen som välte och blev liggande upp och ned en bit in mot skolgården. Vagnskorgen krossades och konduktören K-Å Larsson omkom omedelbart. Övrig personal på tåget skadades lindrigt. Inga passagerare fanns med ombord eftersom det var ett utgående extratåg.

Varken något fordon eller person kom i vägen för spårvagnståget och inga barn fanns på skolgården. Det hade just ringt ut till rast, men barnen hade inte hunnit komma ut på gården. Hade olyckan inträffat en minut senare hade hundratals skolbarn befunnit sig på platsen. Det tog många timmar innan spårvägen och brandkåren rensat på platsen så att man kunde släppa fram spårvagnar igen. Den första släpvagnen blev lindrigt skadad och den andra släpvagnen stod kvar på spåret. Olycksorsaken blev inte helt klarlagd. Tåget bestod av vagnarna A 12 nr 330, B 11 nr 532 och B 11 nr 540.

Linje 15 hade troligen lagts ned tidigare på 1950-talet om inte fotbolls-VM skulle spelas på Råsunda 1958. Genom regeringsbeslut räddades linjen kvar över det evenemanget.
Spårvagnens sista trafikdag blev som nämnts ovan den 31 augusti 1959. Den dagen var alla spårvagnar på linje 15 försedda med flaggor. Passagerarna hade tårar i ögonen och ett stort vemod bredde ut sig. Sista dagtåget med motorvagn 305 framfördes av förare Bengt Berggren. Tur 4 avgick från Esplanaden 23.45 och var framme vid Norra Bantorget 00:12. Där överlämnade Berggren veven till Erik Bernbrink som körde den sista resan till Hammarby.
Den allra sista turen på linje 15 avgick från Norra Bantorget 00.04 den första september år 1959 mot Sundbybergsgränsen. Det var ett specialtåg skyltat "Sista tåget 1909-1959" på långsidorna på motorvagnen nr 342. Årtalet 1909 härrör från banans tillkomst. Tåget kördes av trotjänaren August Johansson, som kallades "Bromma-Johan". Han gick nu i pension efter 41 års tjänst vid Stockholms Spårvägar. Konduktörerna på detta sista spårvagnståg hette Filip Andersson, Sven West och Arne Nilsson. När spårvagnståget rullat in i Råsundahallen blåstes tapto och en buffé tog vid.

SJ:s busslinje 15 kom istället för spårvagnen.
Bilden tagen av Bo Karlsson
Många trafikanter valde förstärkningslinje 16 som utgick från Odenplan. 1962 bytte SJ färg från gula till orangefärgade bussar. Foto: Bo Karlsson

Dagen därpå gick gula SJ-bussar, skyltade linje15, på den gamla spårvagnslinjens hela sträckning. Dessutom fanns en extrabusslinje med nr 16, som trafikerade en del av sträckan, nämligen mellan Odenplan och Sundbybergsgränsen.

Du som efter att ha läst denna artikel vill ha mer detaljerad information om utvecklingen av den spårbundna kollektivtrafiken i Solna – Sundbyberg, kan läsa mer på Sundbybergs museums hemsida.

Källor:
Lars-Erik Widells egna minnen kompletterade med vissa fakta
hämtade ur Sundbybergs museums skrifter på nätet sammanställda 1998-06-26 av Lennart Pejvall & Anders Råding
samt Lars-Erik Widells intervju med Maude Cederholm (född Andersson).

Upp