Föraren, vars namn är okänt, körde även premiärturen på morgonen.
På bio har många sett skådespelerskan Birgit Tengroth. Hennes bror Lars arbetade på Stockholms Spårvägar. Om jag uppfattat det hela rätt, hade Lars bl.a. en hel del att säga till om när det gällde nummersättning av nya linjer.
Jag hade förmånen att arbeta med honom under den tid jag bearbetade trafikstatistik åren 1964-1968.
På hösten 1964, då jag fortfarande bodde i Järfälla, fick jag veta av en granne som var instruktör på SJ Biltrafiks bussförarskola att Solnalinjerna planerade att starta en ny busslinje mellan Brommaplan och Edsbergs Centrum (eller Flintlåsvägen som ändhållplatsen hette) i januari 1965.
Linjen skulle gå Bergslagsvägen-Lövstavägen-Skälbyvägen till Barkarby och därifrån rakt över norra delen av Järvafältet (som då ännu inte var bebyggt) till Sollentuna station och vidare till Edsberg.
SJ:s tre billinjegrupper hade fr.o.m. sommartabellen 1964 infört 3-siffriga linjenummer. Linjen Brommaplan-Edsberg skulle enligt planerna få nummer 517.
Vid samma tid pågick förberedelser för bildandet av ett gemensamt trafikbolag för hela Stockholms län. Det trafikbolag som den 1 januari 1967 blev AB Storstockholms Lokaltrafik (SL).
Vid årsskiftet 1964/65 började Stockholms Spårvägars Upplysningscentral även lämna information om de 10 andra bussbolagens tidtabeller och linjesträckningar.
Jag såg i ett scenario att här kunde det uppstå problem! Folk ringer upplysningen och frågar efter linjen till Edsberg. De får till svar "linje 517". Så tar de tunnelbanan till Brommaplan och rusar ut ur stationen.
Mitt utanför t-baneentrén stod på den tiden linje 117. Givetvis tror de då att de hört fel. Det var nog 117 man sade på upplysningen. Och trafikanten hamnar vid Beckomberga eller i bästa fall vid Spånga station (dit bara varannan buss på 117 gick i rusningstid på den tiden).
Jag berättade detta för Lars Tengroth som omgående tog kontakt med Bertil Rudemalm (dåvarande chefen för SJ Billinjegrupp i Solna) och förklarade för honom det olämpliga i nummervalet.
Rudemalm sade att tanken hade varit att de fem linjer som då trafikerade Järfälla skulle ha linjenummer i nummerföljd (517,518, 519, 520 och 521).
Linje 518 var en "nattbusslinje" som trafikerades med en enda tur varje natt med avgång 00.30 från Norra Bantorget till Stäkets station som ersättning för sista lokaltåget som dragits in. Linje 519 trafikerade dagtid alla dagar sträckan Norra Bantorget- Aspnäs Vägskäl (nuvarande Viksjö) och linje 521 trafikerade sträckan Norra Bantorget- Stäket i dagtrafik. Linje 520 var en speciallinje med en tur i vardera riktningen lördagar samt sön-och helgdagar på sträckan Norra Bantorget-Enköpings centralstation avsedd för dem som ville ut till sina fritidshus i Kungsängen/Ådö, Bro med flera orter. Givetvis insåg Rudemalm problemet för den nya upplysningscentralen och linjen fick istället nr 537.
När Lars Tengroth fått detta besked kom han in till mig och tackade för min vaksamhet och sade med sin humor och glimten i ögat: " Ska vi åka ut till Brommaplan i morgon och se ut en lämplig plats för våran staty?"
Linjen startade den 7 januari 1965 och jag var själv med på premiärturen.
Långt senare (våren 1990) när jag var hållplatsadministratör i Råstagaraget, varifrån linje 537 utgått, visade en av mina medhjälpare på hållplatsavdelningen mig en äldre s.k. "topptavla" med texten "517 Brommaplan-Flintlåsvägen".
Beslutet om nummerbyte på linje 517 togs så nära planerad trafikstart att hållplatstavlorna redan var tillverkade och stod färdiga i förrådet.
Man tvingades klistra det nya linjenumret 537 över 517 på topptavlorna.
Så nära trafikstarten ändrades linjenumret!