Idag börjar en ny kort arbetsvecka. Dessutom kör man med inskränkt turlista. Eftersom det gått fyra helgdagar, borde ju tågen vara klara för trafik enligt denna inskränkta turlista.

Jag planerade att resa med avgången 07.03 från Jakobsberg, men för säkerhets skull kollade jag med Radio Stockholm.

I radion meddelades att ”tågläget” var katastrofalt. Man hade inte reda på vilka tåg som gick över huvud taget. Mycket märkligt! Det snöade inte längre, men det var förstås 8 grader kallt.

I radion förekom ett annat intressant inslag: En socialdemokrat anklagade Centerpartiet. Han ansåg att det var centerns fel att inte tågen gick som de skulle eftersom centern förordar bussar.

Lite larvigt tycker jag, men sossen har ju rätt på ett sätt. Varje gång som SL gör en insats med bussar, återgår ju SJ till sin Törnrosasömn och gör just ingenting förrän nästa gång man väcks upp av till exempel den fasansfulla och helt oförutsedda vintern. SJ kunde ju börja med att skicka ut sina egna bussar i första hand. Abonnerade körningar borde komma i andra hand.

På stationen i Jakobsberg gavs följande information: ”Tåget med avgång 07.03 var inställt. Likaså tåget med avgång 07.20.  Tågen mot Kungsängen var försenade 10 minuter, men tåget med avgång 07.13 från Jakobsberg hade avgått i rätt tid !"

Trots denna information kom tåget mot Stockholm 07.13, 10 minuter sent, men det var bara fyra vagnar (mot normalt åtta). En enorm trängsel uppstod, men jag lyckades pressa mig in i en gång och kom alltså med, vilket långtifrån alla resenärer gjorde.

I Spånga såg jag att många resenärer blev kvar på plattformen. En bedrövlig resa en dag man räknat med att det skulle vara lugnt. Men jag kom ju till jobbet i alla fall.

Av tre tåg med avgångstider mellan 07.03 och 07.20 gick endast ett halvt  tåg!!

Eftermiddag och hemresa:

Normalt reser jag med tåget som går 16.38 men det är ju indraget i den inskränkta turlistan. Jag försöker med tågen som går 16.49 eller 17.05 från Centralen mot Jakobsberg.

På plattformarna spår 13-16 vimlade det av ”resglada” pendeltågsresenärer. Något tåg syntes inte till. Bara en vilsekommen ensam personvagn längst bak på spår 16. Den såg fastfrusen ut, men stod knappast i vägen för den livliga trafiken.

Medan jag väntade kom ett tåg in på spår 14 från fel håll. Detta tåg påstod man skulle avgå mot Södertälje. Senare fick jag ”i andra hand” veta att det dröjde fem minuter innan man fick upp dörrarna. Huruvida detta berodde på något fel eller på att man inte hittade ”öppna-knappen”, vet jag ej.

Min sageskvinna var för övrigt på väg till Skogås. När hon väntat till 17.15 utan att se till något tåg, ledsnade hon och tog t-banan till Farsta Strand för att där byta till buss mot Skogås.

När klockan var 16.40 annonserades via skyltarna KUNGSÄNGEN, vilket var helt fel. Tåget skall gå 16.41 mot Märsta från detta spår egentligen. Om annonserat tåg skulle gå till Kungsängen, var det förmodligen det tåg som skulle gått 16.19.- och alltså var 21 minuter försenat. Det kunde ju givetvis vara vilket tåg som helst- egentligen- i detta kaos. När tåget kom visade det sig bestå av enbart fyra vagnar- IGEN!!! Våldsam anstormning av trafikanter - men jag lyckades komma på genom sista vagnens bakre dörrar. Vid avgång från Centralen kunde man bokstavligen inte röra armarna. Det var i särklass den mest fullastade pendeltågsvagn jag någonsin åkt med.

När klockan var 16.47 rullade tåget iväg med en hastighet av 5 km/h mot Karlberg som var nästa station, men det blev diverse stopp efter vägen. Vid Karlbergs station öppnades dörrarna och ytterligare tre personer lyckades tränga sig in. Nu kunde jag definitivt inte röra armarna och stod bara på en fot. Tåget ryckte igång och körde cirka 10 meter och blev stående. Efter några minuter kom ett nytt ryck och cirka 10 meters färd. Därefter kom ett nytt stopp. Dörrarna hölls stängda. Trängseln var enorm. Någon lyckades turligt nog öppna ett fönster. Hur länge vi stod vid Karlberg vet jag inte Det enda jag vet är att jag vid det här laget började gripas av panik. Hade vi stått kvar längre, tror jag inte att jag klarat det. Jag skakade i hela kroppen.  Det som gjorde att jag klarade det hela var den fantastiska syn jag såg genom den öppna fönsterspringan: Ett två-vagnarståg!! Det var på väg söderut helt fullpackat med folk. Dess destination visste jag inte säkert, men jag gissade på Västerhaninge. Man kan ju tänka sig hur det såg ut vid Centralen, när detta tåg kom in på stationen och det inte gått något tåg till Västerhaninge på de senaste 45 minuterna. Nästan så man önskade att man varit kvar på Centralen för att se detta!

Man kan ju här undra av vilken anledning SJ släpper iväg ett två-vagnars-tåg, när det är så kaotiskt. Normalt ska ju alla tågsätt vara fyra gånger så långa. Trafikanterna lär ju inte uppfatta det på annat sätt än att SJ ”retas” med sina resenärer. Eftersom resten av tågen verkade bestå av fyra vagnar, borde man väl ändå ha försökt koppla ihop detta två-vagnarståg med någon annan enhet. Det hade sett mycket bättre ut.

Resten av resan hem kan förbigås med tystnad. Fjädringen i vagnen hade var ”botten”. Varenda sken-skarv slog igenom vagnskorgen. Farten var låg ända till Spånga. Därefter lyckades man få upp farten på något sig när nivå. En fasansfull resa, När vi kom till Jakobsberg, kände jag mig helt slut och orkade bara inte handla mat eller göra någonting annat. Resan hade tagit 40 minuter mot normalt 18.

En rolig episod lär ha inträffat på Centralen senare under kvällen. Örebro - tåget med avgång 19.30 uppläts för resande till samtliga stationer på sträckan Stockholms Central - Kungsängen. Viss ”kaotisk villervalla” lär ha uppstått, när resglada pendlare snabbt förflyttade sig över spåren. En företagsam man upptäckte att dörren på resgodsvagnen stod öppen. Detta ansåg han måste utnyttjas. Många följde efter och vagnen fylldes snabbt med folk. När man sedan kom från Posten med de säckar som skulle lastas in, fanns inget utrymme kvar för dessa. Postkillarna återvände till postsorteringen ”Stockholm Ban” med oförättat ärende. Säckarna fick sändas med ett senare tåg.

Upp