Detta är också typiskt SJ. Varje år går det ”åt skogen”. Varje år utlovas förbättringar. Varje förbättring tar två år att genomföra. Efter dessa två år kan den resande allmänheten konstatera att ”läget” är helt oförändrat jämfört med när löftet om förbättringar gavs. Tågen går ej som de ska och informationen är lika bristfällig. Redan 1977 utlovades driftsäkra vagnar efter förbättringsarbeten under två år- men hur blev det? Må ingen skugga falla över personalen i Älvsjös uppställningshall! De utför ett otroligt och fantastiskt arbete med alldeles för små resurser. Felet ligger högre upp i SJ - hierarkin.

Men åter till resan: Självklart var tåget 07.03 inställt trots att man inte nämnde just den avgången i Radio Stockholm. Ingen information fanns heller på stationen om detta. Däremot annonserades att ett tåg mot Kungsängen var 10 minuter försenat. I den riktningen reser ytterst få vid denna tid på dygnet.

Men döm om min förvåning: I absolut rätt tid kom tåget med avgång 07.13 mot Stockholm och denna dag med sex vagnar!! Det blev ståplats i mittgången. I Spånga blev det totalt fullsatt. Det var en tämligen normalt dålig resa således. Den avslutande delen av resan (med t-banan mellan Centralen och Rådmansgatan) var som vanligt perfekt.

När jag anträdde hemresan såg jag på kvällstidningarnas löpsedlar att 120 av 196 pendeltågsvagnar var trasiga. Nu kände jag att man inte ens kunde vara arg längre. Detta är ju inte klokt!! Termometrarna visar på minus 7 grader och katastrofläge gäller!!

Jag var vid Centralen 16.33. Det ska inte gå något tåg, men det är ”nästan trevligt” att bara ”kolla läget”, för på plattformarna vid spår 13-14 är det ”full cirkus”, dvs. helt kaotiskt. Det var fullt med resenärer på perrongen. Ett två-vagnarståg med destination Södertälje och ett fyra-vagnarståg mot Västerhaninge som lastar. Jag ser inte så bra från min plats på perrongen, men det verkar som om tågvakten försöker pressa in trafikanter på Södertäljetåget, så att dörrarna ska kunna stängas. Signal för avgång är utlagd, men tåget kommer inte iväg. I högtalarna ropas utan uppehåll ut att nästa tåg mot Södertälje är på ingång. Men detta törs ingen resenär lita på. Till slut kommer de båda tågen iväg 16.37 respektive 16.40. Och faktiskt! Där kom ju ytterligare ett tåg mot Södertälje. Denna gång var det ett fyra-vagnars tåg.

I detta läge tänkte jag: Här gäller det att tränga sig fram mot plattformsmitten. Om tåget mot Södertälje har fyra vagnar, har nog Kungsängen-tåget bara två. Det visade sig att jag hade fel. När mitt tåg väl kom, bestod det av fyra vagnar. Jag hade dessutom ”tur som en tokig”. Jag kom in och fick dessutom en sittplats!  Helt otroligt!!

Bara en minut försenat rullade tåget ut från Centralen 16.40. Nu har man äntligen hittat turlistan i alla fall, tänkte jag. Själva resan var tämligen normal. Tåget var proppfullt som vanligt. En passagerare svimma-de mellan Karlberg och Sundbyberg och fick hjälpas till en sittplats. Hur många resenärer som lämnades kvar på perrongerna vid Karlberg, Sundbyberg och Spånga vet jag inte. Mellan Karlberg och Sundby-berg mötte vi två tåg, varav det ena var ett s.k. ”tomtåg” med sex vagnar.

Detta tomtåg möter jag i normala fall varje dag och jag har i två år funderat över detta tågs existens. Alla insatståg går mot Stockholm på morgnarna och ut från Stockholm på eftermiddagarna, men just detta tåg på Kungsängenpendeln är ett undantag. Det går åt fel håll.

I praktiken är det så att detta tomtåg körs in på Centralen 15.55. Det står där med stängda dörrar i väntan på en tågvakt. När denne anlänt avgår tåget mot Kungsängen . Det går utan uppehåll till Kallhäll, där det vänder. Cirka 5 trafikanter stiger på och tåget återvänder mot Stockholm med normala stations-uppehåll utefter färdvägen. Och jag stiger då av i Jakobsberg. Jag vet detta säkert eftersom jag som SL-tjänsteman lyckats nästla mig med från Centralen 15.55. Eftersom tåget går ”oannonserat” mellan två ordinarie tåg och i ”fel riktning” om man tänker på rusningsriktningen, så har det ytterst få resenärer. Ingen känner ju till att detta ”spöktåg” existerar. Några fredagar har jag försökt räkna antalet passagerare. Det största antalet jag noterat var 25 st i hela tåget.

Då frågar man sig: Varför går detta extra tåg? I Kallhäll fanns förr Bolinder-Munktells fabriker, men det företaget har lämnat orten för länge sedan. Är detta tåg möjligen avsett som ett slags personaltransport för anställda på Bolinder-Munktell? Det märkliga är att detta tåg aldrig är inställt. Inte ens under industri-semestern i juli!! Och det här tåget har nästan alltid 8 vagnar, fast idag hade det sex vagnar.    

Upp