Resedagbok måndagen den 1 februari 1982
Till sista resdagen

De redovisningar om ”dagsläget på kollektivtrafikfronten” som Radio Stockholms Trafikredaktion gör har tyvärr blivit mer summariska. Som trafikant får man numera hoppas på turen att tåget man vill åka med verkligen går.

Idag hade jag en riktig turdag. Det kom tre tåg efter varandra mellan 06.33 och 06.45. Jag åkte med det som gick i mitten av dessa tre tåg och förseningen blev bara 15 minuter totalt.

Hemresan planerade jag att göra med avgången 16.38 från Centralen. Jag kom att åka med ett tåg som gick 16.41, som inte var det tåg som skulle gå 16.38. Det var ett ”spöktåg” helt enkelt.

Men innan avgången var det riktigt roligt på Centralen. Någon hade tydligen sett filmen ”Semestersabo-tören” och försökte nu praktisera delar av denna film i verkligheten.

Det var som sagt riktigt roligt. Spår 15 skyltades ”Tåg mot Västerhaninge”. Man gjorde högtalarutrop som fick alla väntande passagerare på plattformen till spår 13 och 14 att rusa nerför trapporna, under spåren och upp på plattformen vid spår 15 för att där fortsätta sin väntan på ett tåg.

Under tiden kom ett tåg in söderifrån på spår 14. Detta tåg var skyltat MÄRSTA i destinationsskylten. Som en följd av detta rusade alla resenärer som väntade vid spår 15 på detta tåg nu nerför trapporna, under spåren och upp på perrongen vid spår 13 och 14. Det blev verkligen trängsel i trapporna till dessa båda pendeltågsperronger. Mina arbetskamrater som hade tänkt sig åka till Sollentuna, frågade spärrvakten vad som egentligen gällde, men han visste naturligtvis inte mer än vi själva visste, men han trodde att man kanske kunde lita på skyltningen. När så alla väl Märsta-resenärerna var på plats vid spår 14, meddelades via högtalaren att detta tåg skulle tas ur trafik och vändas för färd söderut igen.

Ny rusning i trappor ned, under spår och trappor upp av de resenärer som tänkt resa med pendeltåget mot Märsta. Där stod fortfarande bara Västerhaningetåget. Nu kom ny information via högtalaren: ”Pendeltåget mot Märsta avgår från spår 12” ! Det blev nytt spring i trapporna samt denna gång under två plattformar. Glädjen bland Märstaresenärerna var nu ”total”. Mina arbetskamrater berättade senare att det mycket riktigt var så att Märstatåget gick från spår 12, trots att det på skyltarna stod något helt annat. Sen var det bara det att tåget redan var mer än fullsatt, så mina kamrater kom inte med. Därför gick de tillbaka till spår 15, varifrån Märsta-tågen normalt utgår. Där stod nu ett nytt tåg som var skyltat Upplands Väsby.

Medan Märstaresenärerna motionerade i trapporna, hade mitt tåg kommit in på spår 16, dvs. ”rätt” spår enligt normala förhållanden. Innan mitt tåg avgick kom ett tåg skyltat Södertälje (!) in på spår 15 (som normalt används för tåg mot Västerhaninge). På skylten i mitten på tåget stod det Västerhaninge. Trots att ljusskylten inte var tänd, fylldes tåget med resenärer. Det är för mig okänt om tåget gick till Västerhaninge eller till Södertälje.

Vintern 1981-82 är lätt att summera: Pendeltågen tål inte kylan. Inte heller de äldre RC-loken och de äldre personvagnarna tål kylan. Växlarna tål varken kyla eller snö. Ljusskylten vid Karlberg var trasig länge och luftledningarna ramlade ner. Signalerna gick sönder och bommarna vid Kallhäll kunde man inte fälla. Ingenting fungerade som det borde denna vinter!

Upp