|
Servicelinjer i Västergötland
- Text och bilder Staffan Sävenfjord - |
Centrumbussen startades av Borås Lokaltrafik (BL) i Borås 1982. Det var en buss som gick runt i centrum med en omloppstid på 12 minuter. Eftersom det var avgång var femte minut krävdes tre bussar typ Neoplan N906 Unibus för denna trafik.
Det kostade en krona att åka med bussen och denna krona betalades i en bössa hos föraren. Inga andra biljetter gällde från början – inte heller övergångsbiljetter – men så småningom infördes att månadskort också gällde. Så vidare populär blev inte Centrumbussen och den fick rätt snart öknamnet Nykteristen, därför att ”ingen hade någonsin sett den full”. Det genomsnittliga resandeantalet lär ha varit mindre än en per tur.
Redan efter något år lades linjen ned men bussarna fanns ju kvar och om det var något resenärerna var nöjda med så var det just bussarna. Bussförarna hade inte riktigt samma uppfattning. Då kom BL på att börja köra dessa bussar på linjer som gick mellan olika servicehus och vårdcentraler samt till centrum.
De första servicelinjerna hade därmed kommit till och Borås var alltså först i landet med sådana. De blev snabbt en succé och det hände att bussarna blev fullsatta. Ändå fortsatte boråsarna att tala om ”Nykteristen” men ”Fylleristen” kanske inte hade varit något bra namn. Fram till 1988 fortsatte BL köra med Neoplan Unibus och ytterligare fyra sådana inköptes.
Sommaren 1987 dök en hiskelig skapelse upp i Borås, en kanadensisk-tillverkad Orion II. Denna buss hade frontmotor placerad under förarplatsen och helt slätt lågt golv. I bakpartiet fanns två dörrar som kunde öppnas för rullstolar och barnvagnar. Jämte denna köptes också en Neoplan N407 in. Denna hade lågentré, alltså bara lågt golv i framdelen.
Avsikten var att prova ut vilken buss som resenärer och förare tyckte bäst om. Orion vann bland resenärerna och Neoplan bland förarna. Men det var resenärernas synpunkter som vägde tyngst och Borås Lokaltrafik anskaffade därför ytterligare 12 sådana, som nu bytt namn till Ontario eftersom Opel hade en bilmodell som hette Orion och hade protesterat. Flertalet av dessa bussar hade bensinmotorer för miljöns skull. Katalysator för diesel fanns inte på den tiden och inte heller miljödiesel.
Borås Lokaltrafik tog också genom sitt dotterföretag BL Teknik hand om importen av Ontario och sålde sådana till andra bussbolag i landet. Sammanlagt såldes något över 130 stycken Ontario i Sverige på så sätt!
I början av 1990-talet började det också köras servicelinjer utanför tätorten till kommunens ytterdelar. Även här användes Ontario-bussar.
År 1995 förlorade Borås Lokaltrafik servicelinjerna i en upphandling och Linjebuss började i stället köra dem. För detta anskaffades sju nya bussar från danska DAB i Silkeborg för tätortstrafiken. Dessa bussar var mer lika en vanlig buss (fast mindre) och hade motorn på tvären längst bak över bakaxeln. De hade låggolv i hela bussen.
År 2004 återtog Borås Lokaltrafik servicelinjerna och anskaffade för detta nio stycken Neoplan N4409 Centroliner. Servicelinjerna fick bara några år till innan de ersattes av ”stadslinjerna” 10-16, som dock körs med samma bussar och huvudsakligen i samma linjesträckningar. Två linjer försvann dock utan att ersättas. Namnet Servicelinjen hade försvunnit från Borås, där det en gång kom till.
År 1990 lades tätortstrafiken i Ulricehamn om rejält. Den hade dittills körts av Ulricehamns Omnibus AB, ägt av familjen Hidgård, sedan 1930-talet med stora bussar. Linjenätet hade genom åren varit sig tämligen likt.
Men nu gjordes en radikal omläggning så att bussarna till Borås (och senare Göteborg) avslutade eller började med att köra en slinga inom Ulricehamns tätort. Dessa kompletterades sedan med några servicelinjer, som trafikerades med två Ontario II. Bensindrivna bussar i Ulricehamns backar var ingen hit och bränslekostnaderna blev enorma. Men för övrigt blev bussarna uppskattade av resenärerna.
De höga bränslekostnaderna gjorde att Ulricehamn bytte ut sina Ontario mot DAB Silkeborg samtidigt som Borås sommaren 1995. Dessa går fortfarande kvar i trafik men har kompletterats med en reservbuss. Ulricehamns Omnibus kör fortfarande men ägs nu av Hallgrens Buss & Taxi.
Hösten 1988 infördes tätortstrafik i Marks kommuns tre centrala orter Kinna, Skene och Örby. Dessförinnan hade denna skötts av de ordinarie busslinjer som råkade gå förbi dessa. För servicelinjen skaffades en Renault Master, som snabbt fick namnet ”den lelle”.
Eftersom det bara fanns en enda buss blev trafiken inte så tät men den växte snart till två och så småningom tre bussar. Från början var det SJ Buss (som 1990 blev Swebus) som körde.
Från 1995 började Buss i Väst att köra servicelinjerna genom Horredstrafiken och de gör så än i dag. Även de började med Renault Master men bytte upp sig till Renualt OmniNova. Sedan ett par år körs med Neoplan N4409 Centroliner.
Tätortstrafiken i Skara var inte särskilt omfattande. Den kördes med några turer på fredagar av Bengts Resetjänst, som brukade använda en turistbuss för detta. Men i början av 1991 infördes ”Mjuka linjen” som med två Ontario II, bland annat landets etthundrade, började köra runt på linjer i den lilla tusenåriga staden. Trafiken sköttes av Söne Trafik AB i Lidköping.
Först hösten 1999 byttes dessa ut mot två DAB Silkeborg. År 2004 tog Swebus över så gott som all upphandlad trafik i Skaraborg och började också köra servicelinjerna. De båda DAB-bussarna används fortfarande för detta.
Precis som i Ulricehamn och Mark fick det lokala resandet med buss ett rejält uppsving i Skara i samband med att servicelinjer infördes, antingen det nu var som komplement till den tidigare rätt glesa trafik eller ett helt nytt upplägg.