Bussförarnas och tjänstemännens egna minnen
Ska föraren verkligen ringa till TEXAS??

Jag har ett litet minne från mitten av 1970-talet som gäller kontakten med Txass Råsta.
Jag satt på linje 515 och fick ett anrop på komradion: "Kan du ringa till txass när du kommer till sumpan?".
Genast hördes det en del viskningar i bussen. Allt från att jag kanske hade släktingar i Texas till att SL kanske skulle köpa bussar från USA. Två tanter satt ock pratade om hur dyrt det skulle vara att ringa ända till Amerika. Då jag skulle ropa ut nästa hållplats så lade jag till "observera att texas är en förkortning av trafikexpeditionsassistent och samtalet inte går längre än från Sundbyberg till Råstagaraget". Genast hördes det både skratt och en och annan applåd och det blev plötsligt en gladare stämning i bussen.
Hälsningar Nisse.

Nytt månadskort, tack.

En vinter körde jag ganska ofta en sk förstärkningsbuss på linje 628. Jag började vid Margaretlundsskolan varje morgon, vilket betydde att det i princip var samma gäster varje morgon.
Vid varje månadskifte påminde jag om att det var dags att byta månadsmärke när jag i högtalaren ropade ut Danderyds sjukhus. Jag lade också till ”Så behöver vi inte bli osams i morgon”. Många tackade för påminnelsen.

Visst hände det att någon i alla fall missade. Dock betalade de med ett leende och påpekade att jag ju hade påmint om månadsskiftet.
Givetvis var det en trafikant då som skulle opponera sig. Han blev sur och hävdade att han minsann köpte månadsmärke varje månad. Vad han mera yttrade lämpar sig inte för tryck.
Jag pekade då bara på biljetthäftet, men sade inget. Han ställde ner sin portfölj på bussgolvet och tog upp pengar, fortfarande skällande.
När allt var klart fortsatte han in i bussen men glömde portföljen. Försynt påpekade jag ”Du glömde matlådan”. Då utbröt jubel och glädje i bussen.
Roland

Omkullsprungen och inburen på t-banetåget

På 1960-talet var det ytterst få handikappade personer som åkte t-bana utan att ha någon med sig. En kompis berättade att han blev vittne till en händelse på Rådmansgatans t-banestation vid 16.30-tiden en vardag.

Folk rusade nerför trapporna när de hörde tåget komma. Några råkade knuffa till den cp-skadade mannen så kraftigt att han föll omkull och tappade skorna. Fem personer stannade upp vid honom. En skrek åt tågvakten att vänta, sen tog hon hand om trafikantens skor. De fyra andra tog tag i var sitt ben respektive arm. Sen bar de in honom på tunnelbanetåget som gick mot Farsta.
Den cp-skadade mannen upplevde givevis det hela rätt så jobbigt. Blev andfådd efter ansträngningen och andades häftigt. När det "lugnat ner sig" för honom, reste han sig strax före Medborgarplatsen. Tackade för hjälpen och sade att han måste byta tåg vid nästa station. Han skulle nämligen resa till Råcksta, dvs åt motsatt håll.

Hunden dog av att kissa på fel stolpe

Någon gång 2002 eller 2003 tror jag detta hände
När den elektriker som monterade de digitala realtidsskyltarna med "minuter kvar till nästa buss" vid våra busshållplatser strax före jul kom förbi hållplatsen Kronobergsgatan i riktning mot Fridhemsplan, såg han att det var folksamling vid regnskyddet. Det fanns till och med polis och ambulans på platsen.
Han stannade sin bil och gick fram för att undersöka vad som hänt. Det visade sig att en sladd kommit i kläm så att skyddet blivit elektriskt ledande.
En äldre dam med hund hade väntat på bussen i skyddet och hunden hade då "lyft på benet" och kissat mot skyddet. Hunden fick en rejäl stöt på "onämnbart ställe" och i ren skräck bet hunden sin matte i benet. Bettet tog så illa att hon fick åka till sjukhus.
Hunden dog av stöten och ingen av de personer som stod där begrep vad som egentligen hade hänt . Varför hade den snälla hunden plötsligt blivit alldeles galen och sedan hastigt avlidit?
Elektrikern återställde i smyg elekticiteten och begav sig tyst från platsen.

Det gäller att "stå rätt" i bussen

Innan "Blå Linjen" på tunnelbanan öppnades för trafik åkte Tenstaborna med busslinje 538 till respektive från Spånga station.
Ledbussarna var helt nya på linjen denna regniga måndagseftermiddag. Fullt med stående trafikanter i bussen när vi lämnade Spånga station.

Bussen startade och svängde 180 grader vänster ut på gatan som går förbi bussterminalen. Då hörs ett skrik från själva leden. När vi tittar halvligger flera människor som just försöker återta balansen.
Det som hände var att en passagerare som stod och läste tidningen, hade ena foten på vändskivan och den andra foten i ledbussens första del.
När bussen svängde for hans ben åt var sitt håll och trafikanterna runt honom blev som ett slags "Plocke Pinn".

Skrik "pling" om Du vill stiga av bussen

Så ett minne återberättat av en bussförare som sedan jobbade på SL interna tidning.
Vid jultid för många år sedan körde han en buss på linje 47 från Djurgården in mot stan när snöret till pling- stanna signalen gick av.
Föraren meddelade i högtalaren att om det var någon som skulle stiga av så fick han eller hon skrika "PLING".
Det gick alldeles perfekt , men passagerare som steg på efter det att snöret gått sönder blev ganska förvånade när de plötsligt märkte att folk i bussen satt och skrek "Pling".

Ovanlig julskyltning
I korsningen Götgatan / Åsögatan fanns två konkurrerande Kebabbarer. Jag tror de ägdes av ett par bröder. Vid jul 2002 eller 2003 fick den ena brodern för sig att han skulle julskylta riktigt ordentligt , så han byggde liksom in signalstolpen i själva julskyltningen. En sådant trafikljus har sällan skådats. Det var alla möjliga färger o lampor till stadens utskickade signalteknikers förvåning.
Bussföraren ville ha bullar

Jag åkte linje 54 innan den blev linje 4. Vid ett tillfälle var jag med om att när föraren stannat på hållplatsen strax efter korsningen med Ringvägen i riktning mot Hornstull invid konditoriet (jag kommer inte ihåg vad det heter men jag tror det finns kvar) så lämnade han bussen och gick in på konditoriet och ställde sig i kön för att köpa bullar. Vi resenärer satt kvar i bussen tills bullarna var inhandlade och vi kunde åka vidare. - Lite charmigt tycker jag.

Vill Du läsa mer?
klicka här
Upp