allt som behövdes av underhåll etc. De olika avdelningarna tilldelades från centralt håll ”lediga nummerserier” vartefter de behövde fler nummer.
Behovet av fler serier berodde främst på utbyggd busslinjeförsörjning av nya samhällen som växte fram i länet.

På hösten 1976 genomfördes en översyn av dåvarande id-nummersystem och en grupp bestående av tjänstemän från SL-Data och Trafikavdelningens driftplaneringssektion utarbetade ett förslag till framtida tilldelning av topptavelnummer som man nu istället kallade ”stolpnummer”.

Beslutet som senare fattades innebar att:

a) Alla tidigare topptavelnummer skulle framdeles användas som ”stolpnummer”. Om två eller flera topptavlor satt på en stolpe, skulle dessa ha samma nummer följt av bokstäverna a eller b, om det fanns två stycken topptavlor.

b) Hållplatsnumren skulle vara femsiffriga.

c) De två första siffrorna skulle utgöra ”områdeskod”, vilket efter 1993 betydde ”kommunkod”.

d) Indelningen blev inledningsvis följande:

- Busshållplatser gällande linjerna 40-199 fick nummer i serien 10001 – 14999
- Hållplatser för Mälaröarnas busslinjer fick nummerserien 15001-15999
- Hållplatser för Lidingös busslinjer fick serien 20001-29999
- Busslinjer till Nacka - Värmdö fick nummerserien 40001 - 49999
- Busslinjer med nummer 501 – 598 fick nummerserien 50001 – 58999
- Busshållplatser där enbart Flygbussarna stannade fick nummerserien 59001-59999
- Busslinjer med linjenummer 601- 669 och 690-699 fick nummerserien 60001-66999
- Vaxholmstrafikens busshållplatser fick nummerserien 67001-67999
- Busslinjer med nummer 701 – 745 samt nattrafiken i Huddinge-Botkyrka fick nummerserien 70001-74999.
- Busshållplatser i Södertälje/Nykvarn/Gnesta fick nummerserien 75001-75999
- Busshållplatser som angjordes av linjer med nummer 801 – 899 fick nummerserien 80001-89999

Varje hållplatsavdelning skötte numrering av de hållplatser man hade ansvar för. Om fler trafikområden trafikerade samma hållplats, låg hållplatsansvaret på det trafikområde som administrerade linjen med det lägsta linjenumret som angjorde hållplatsen.

Hösten 1993 genomfördes en av SL:s många omorganisationer. Jag fick bland andra nyheter på min tjänst uppgiften att administrera hållplatslägenas numrering i hela Stockholms län. Den uppgiften hade jag i 10 år.
2004-01-01 tog SL Kundtjänst över ansvaret för id-numrering av nya hållplatslägen i Stockholms län. Då hade benämningen ändrats ytterligare en gång. Nu kallades det ”Stoppställesnummer”.
Under mina 10 år genomfördes en finjustering av nummerfördelningen inom nummerserierna.
Vid översynen hösten 1976 hade man bara bestämt serier omfattande högst 10 000 nummer för respektive trafikområde. I slutet på 1990-talet infördes en justering så att vissa 1 000-serier blev kopplade till vissa kommuner, som t.ex. 41 000-serien i Värmdö kommun och 55 000-serien i Järfälla kommun etc.

Varför då dessa nr?

Numren fungerar som ett id-nummer. Jämför med människors personnummer! Det används i alla möjliga sammanhang relaterade till just det läget. När man till exempel söker bygglov för regnskydd vid ett hållplatsläge anges numret i ansökan om bygglov.
Ett annat exempel är när en skada uppstår på ett regnskydd. Då anges numret på skaderapporten och reparatören hittar då utan missförstånd rätt skydd utan att behöva "fundera" på vilken riktning det gäller.
En "hållplats" har ju minst två stoppställen. Ett för resa åt ena hållet och ett för resa åt andra hållet. Hållplatser vid vägskäl kan ha upp till 8 hållplatslägen och platser typ Spånga station kan ha betydligt fler stoppställen. Genom de individuella stoppställesnumren kan man snabbt klargöra vilket läge saken gäller.
Numren används även vid framtagning av hållplatstidtabeller.
Vill Du veta mer om topptavlorna kan Du läsa här

Upp