Trafikanternas egna minnen - del 2
Mobilkontakt i T-Banan den 17 december 2008

Den här solskenshistorien handlar om två kvinnor som bara setts som hastigast en gång.  Den ene var sjuksköterska i ”botten” och den andre damfrisör, men båda arbetade nu med vård och omsorg av äldre personer och det var hos en av dessa de två hade setts under cirka en timme i oktober. De kände således inte varandra mer än så.

Genom deras gemensamma bekant, där de träffades första gången, hade sjuksköterskan fått veta den andres profession. Sjuksköterskan kände en 90-årig kvinna som önskade gå till damfrisören men på grund av ålderskrämpor inte kunde gå ut, så sjuksköterskan hade nu kontaktat damfrisörskan och hört efter om hon kunde få hjälp att piffa till den åldriga damens hår inför julen. De bestämde sig för att träffas på Kristinebergs t-banestation en decemberdag mellan 13.00 och 13.20.

När sjuksköterskan kommit till Fridhemsplan ringde damfrisören till henne för att kolla upp var hon befann sig. Samtalet bröts dock av tekniska skäl rätt fort, varför sjuksköterskan valde att ”ringa tillbaka”. Även nu bröts samtalet av tekniska skäl. Så höll de på några gånger att ringa varandra. Sista gången damfrisörskan försökte, rullade tåget in på Kristinebergs station. Hon gick mot dörrarna samtidigt som den andre svarade ”hallå”. Då hon hörde detta hallå ”som i stereo”, vände hon sig om och fick se att sjuksköterskan stod bakom henne beredd att gå av vagnen.

Jag åkte med busslinje 11b till Blackeberg

När Blackeberg byggdes i början av 50-talet gick det en buss som hette 11b mellan Islandstorget och Blackeberg via Bergslagsvägen. Det kostade 10 öre att åka. Normalt var väl 10 öre priset för 'övergång', men här krävdes ingen annan biljett.
För 10 öre tog jag mig hemifrån till Södra Ängby Folkskola i klass 2. Jag steg på i hörnet av Björnsonsgatan/Ibsengatan. Var ändhållplatsen i Blackeberg var vet jag faktiskt inte. När tunnelbanan blev klar fick jag vackert promenera eller cykla.
Rolf S

Minnen från busshållplatsen Missionskyrkan 1957-58

Jag minns den tiden jag gick i Hässelby Folkskola. Då åkte jag ofta med SJ:s busslinje 3 från busshållplatsen vid Blomodlarvägen (som också kallades Missionskyrkan) när jag skulle hem igen.
Där har jag stått och frusit många gånger efter att först ha gått i skolan och sedan varit ned till idrottsplatsen och spelat hockey med klasskompisarna. Kroppsenergin var körd i botten och när väl bussen kom så var det med stela fingrar som busskortet plockades upp ur fickan. Väl hemma blev det för det mesta fyllt handfat med varmvatten att värma händerna med. Efter ett par mackor var man pigg och alert igen.

Vill Du läsa mer?
klicka här