Trafikanternas egna minnen - Del 1
Buss 540 backade 2007-02-19

Jag fick höra av en kompis som bor på Bagartorpsringen att hon skulle ta buss 540 till stan i måndags dvs den 19/2 2007.
Busschauffören hade tydligen glömt vart han skulle åka, för han svängde mot Tensta helt övertygad om att det var dit han skulle.

Hela bussen skrek att dom skulle åt andra hållet. Då backade föraren tillbaka till korsningen Bagartorpsringen så att han skulle komma rätt. Min kompis upplevde det hela väldigt obehagligt, men det gick ju bra.

Förmodligen brukade han inte köra denna buss.

Hägersten - Hur så då?

Så var det dags för nästa historia förmedlad av en "spårvägare".

I Brännkyrkahallen fanns en snabbkäftad men artig och verserad spårvagnsförare. Olle Rockan kallades han. Vi jobbade ihop och hade fast tjänst på spårvagnslinje 14. Där ingick även några pass på spårvagnslinjerna 13 och 16.
Vid det tillfälle jag berättar om gäller en händelse på linje 13. Vi körde in i slingan på Fridhemsplan och tog oss en s.k. bensträckare.
Vi som jobbade på spårvagnståget samlades vid motorvagnen (den s.k v1) och stod och pratade när en lite lätt stroppig herre kom fram och ställde frågan:
- Går den här vagnen till Hägersten?

Olle som var en verserad man med uppfostran gjorde en prydlig honnör och frågade var i Hägersten mannen skulle. Svaret blev ett stoppigt:
- Hur så då?
- Jo, sade Olle, vagnen går till Hägersten.
Mannen gick ombord på vår stolta A29:a och resan startade. Jag gick in och började visera kort och sälja biljetter. När jag kom fram till mannen, förekom jag honom och sade:
- Hägersten 85 öre.
Han betalade och sade inte något. Under resan var jag väldigt noga med att ropa ut hållplatser klart och tydligt, men mannen satt kvar när vi kom till Mälarhöjden. Ny bensträckare och samling vid v1:an. Efter en stund kom mannen fram till oss och frågade:
- Var ligger Pliggvägen?
Vi lät Olle svara:
- I Solberga.
Mannen frågade då:
- Hur kommer man dit?
Olle svarade snabbt:
- Hur så, då?
Mannen vissnade och röt:
- Vad är det för svar?
Olle svarade lugnt och stilla, utan ironi:
- När jag frågade er vid Fridhemsplan, var i Hägersten ni skulle, i akt och mening att visa er tillrätta från början eftersom Hägersten är stort, svarade ni:
- Hurså då? Det var alltså inte jag som började.

Mannen försvann mot taxistolpen och där stod han kvar när vi åkte.

Observerat vid Spånga station 26/1 2007 kl 06.38

Jag måste bara berätta om flickan som gjorde bort sig ordentligt. Hon sov nog halvt om halvt denna morgon, berättar en pendeltågsresenär.
Det hände vid Spånga Station den 26/1 2007 kl.06.38. Många kliver av tåget där så dags på vardagsmorgnarna för att åka vidare med buss till jobben.

Denna morgon var det som vanligt, tills vi kom till rulltrappan upp från perrongen. Jag följde strömmen som vanligt men upptäckte att man ändrat riktning på rulltrapporna.
Alla (utom hon) upptäcker att detta skett .
Flickan gick nog som hon brukar gå, till höger rulltrappa. Hon halvsover fortfarande och noterar inte att
det var ändrat till vänster rulltrappa.

Du kan nog tänka dig vad som händer:
Hon blir först förvånad, sedan chockad och slutligen väldigt generad. Hon var ju ensam på den sidan. Jag tyckte mycket synd om henne: Alla tittade på henne och undrade vad hon sysslade med.
Hon glömmer nog inte denna dag.

I diket på Svistavägen

Den enda roliga händelsen från tiden då jag körde buss som jag kan komma på just nu var när jag körde 667:an och mötte en bil på Svistavägen. Det var snorhalt och jag fastnade i det, tack och lov, grunda diket.

Svistavägen är inte särskilt starkt trafikerad, så någon hjälp räknade jag inte med i brådrasket. Dock kom det en tom timmerbil. Dessvärre hade han inte något att dra med. Så fick jag se en spännrem liggandes. Jag visste att jag inte satt hårt fast. Så vi försökte. Vi satte fast remmen och jag föreslog att vi skulle spänna den så slipper vi rycket. Där stod jag och spände och fick se att bussrackarn följde med på tvären. Nu kanske du förstår hur halt det var.
Hälsningar j-r

Ett exempel på trafikanters beteenden

Under några år vid skiftet 1980-1990 körde Åkerbygaraget i Täby linje 44 som gick mellan Karlberg och Skansen inne i Stockholm.
Många bussförare betraktade det som straffkommendering att köra 44:an, således långtifrån populärt.
Veckorna före jul avhölls också vad vi kallade "Svenska mästerskapen i dum med liten bil" på Odengatan.
"Svensson" framförde sin bil under devisen "Kommer inte jag fram skall ingen annan komma fram heller".
Alltså kö och blockerat från Valhallavägen till Odenplan. Detta medförde givetvis förseningar på mellan tjugo minuter och en halvtimme. Humöret nådde bottennoteringar när fika och matraster uteblev och nödiga besök fick ställas in.
Tjugoåtta minuter försenad kom jag ner till Karlbergs station. Jag spetsvände och vid första hållplats kom en ilsken dam ombord på bussen och skrek: "Bussen är sen."
Noteras bör att jag mötte en 44:a i hörnet Norrbackagatan och Karlbergsvägen, så hon kan inte ha väntat länge. Nu nådde humöret ett bottenläge av oanade mått. Jag lutade mig fram och frågade den ilskna damen:
- Skall vi slå vad? Vem visste det först, du eller jag?
Damens ansikte antog en fiollådas utseende. Men något svar fick jag inte.

Insänt av "anonym förare"

Vill Du läsa mer?
klicka här
Upp