När Backlura (som tidigare hette Glädjen) byggdes ut med radhus, behövdes bättre bussförbindelser än bara linje 119. Den 7 februari 1977 ändrades därför linje 541:s körväg så att Backluraborna även fick en direktförbindelse med Vällingby.
Linje 541 hade först gått mellan Lövsta och Jakobsberg i SJ:s regi men när SL bildades 1967 och tog över linjen i februari 1969, ändrades linjesträckningen radikalt till Stäket-Jakobsberg-Barkarby-Vällingby.

När sedan linjen börjat gå via Backlura hände en vardagsmorgon runt 8-tiden det som egentligen inte får hända. Bussföraren tog fel på vägskäl (trodde han var 400 meter längre bort), svängde vänster och paniken trängde sig på då han upptäckte att han kört fel.

Jag var denna morgon ute på linjemätningsuppdrag och kom in i "radiorummet" på Råstagaraget just som Carl Berggren höll på att försöka lokalisera var den förmodade dikeskörningen ägt rum.

- Oj, vad bra att du kom, sade Calle. Var i Hässelby ligger Snårvindsbacken eller vad det heter??
- Det är nya läget för gamla hållplatsen Krassegränd i Skälby som heter Snårvindevägen, svarade jag.
- Neej, inte det kärret! skrek Calle. Vad hade han där att göra!

När bussen kom Skälbyvägen ner, skulle man svänga Växthusvägen höger i stället för att tidigare ha tagit vänster. Efter ett par hundra meter kom så en 90-graders vänstersväng in på Blomsterkungsvägen. När bussen denna morgon var i korsningen Skälbyvägen / Växthusvägen, trodde föraren att han var i korsningen Växthusvägen / Blomsterkungsvägen och svängde vänster i stället för till höger. Han kom då in på linjens gamla körväg.

Problemet var att föraren var ny på Kallhällsgaraget och inte hade kört linje 541 innan linjen började gå via Backlura. Han kände inte igen sig och fick panik. Han stannade vid Snårvindevägen, där han började backa ner på en gångväg och fastnade i snösörjan med en till sittplatserna fullsatt ledbuss. Sedan bara slirade det och han var "fast". "Leden" kroknade också vid försöken att komma loss.
Jag fick senare veta att det krävdes två bärgare och ett par timmars arbete för att få problemet ur världen.

När jag kom till Tegnérgatan dagen efter och berättade händelsen för mina arbetskamrater, sade Sven Lindell, som var en mycket härlig man:
- Men föraren följde ju i alla fall den nya Trafikhandboken!
- Vad då, det kan du väl inte påstå?
- Johodå! Visa mig den sida i Trafikhandboken där det står att man inte får vända med ledbuss i ett kärr, svarade Sven.