Pers t-baneresa i april för 45 år sedan

När detta skrivs är det på dagen exakt 45 år sedan t-bana 2 öppnades. Någon ”Röda linjen” fanns inte då.
Jag minns också denna dag ganska väl eftersom jag bodde vid Hägerstensåsen och familjen var givetvis på plats när det flaggprydda tåget kom in på stationen. Om det var vid detta tillfälle eller möjligen året därpå när banan förlängdes till Sätra kan jag inte med säkerhet säga då följande inträffade, men låt oss säga att det var för 45 år sedan.

Jag och en kamrat hade investerat i ett åkkort som gav oss möjlighet att under 24 timmar åka obegränsat i spårtrafiken. Detta var inget man normalt gjorde och vi två elvaåriga killar tyckte det skulle bli mycket spännande att ge oss ut till okända delar av staden.
På den tiden var det enkla biljetter med övergång som gällde, så vi bestämde oss för att försöka hinna med att åka på hela t-banenätet som förutom den nyinvigda sträckan på tunnelbana 2 endast bestod av tunnelbana 1, det vill säga den t-bana som vi idag kallar Gröna linjen.

Det som dock etsade sig fast mest i minnet var att när vi kommit till Alvik och hade passerat spärrkiosken, knackade det högt och ljudligt i en glasruta. Det var tanten i spärrkiosken som omedelbart beordrade oss tillbaka.
Oroliga över vad vi hade gjort gick vi fram till henne, varvid hon med bestämdhet påstod att det minnsann var maj månad och inte april. Vi gjorde vad vi kunde för att övertyga henne om att så inte var fallet. Hon stod emellertid på sig och tryckte sönder april med sin tång och gjorde ett nytt hål för maj månad i våra två 24-timmarskort.

Då insåg vi att nu hade vi inga giltiga biljetter längre och dessutom vill jag minnas att vi inte hade pengar själva för att kunna betala resan hem heller. Hon var nöjd, medan vi traskade molokna mot tåget. Så hördes en ny knackning i rutan.
- Kom tillbaka!, ropade tanten i luckan. Vi gick en ny promenad tillbaka.
- Jag hade fel, det är ju april, sade hon och gjorde ett nytt hål i biljetten och vips hade vi giltiga biljetter igen. Men vi var allt bra oroliga att någon skulle kontrollera och underkänna våra välklippta biljetter. På den tiden var kontrollanterna inte så förstående.

Per
Upp