Läsåret 1963-64 studerade jag vid Stockholm Stads Handelsskolor med adress Kungsholmsgatan 75 i Stockholm. Numera är adressen S:t Göransgatan.
Jag bodde då i en av Järfällas kommundelar som heter Skälby. Fram till 1 december 1956 hade vi haft en järnvägshållplats, men när tåget drogs in blev det busstrafik med 50 minuterstrafik i rusningen och 120 minuterstrafik mitt på dagen samt kvällar och helger i stället.
Det innebar att jag måste åka med bussen 06.20 för att hinna till första lektionen 08.10. Från Norra Bantorget till Fridhemsplan åkte jag med dåvarande linje 96 som avgick var fjärde minut. Som regel blev det 07.19-turen jag valde, men om linje 4 från Skälby var tidigt inne i stan, kunde jag ibland hinna med den 96:a som gick 07.11 från Norra Bantorget.
Likadant var det på eftermiddagarna. Skoldagen kunde sluta vid 14-tiden, men jag var inte hemkommen förrän 16.30. Då stannade jag ofta en timme i ett av rastrummen på skolan och gjorde en heller två hemuppgifter medan jag väntade på "rätt busstur" för att slippa stå på norra Bantorget och frysa till 15.35.

Den 30 april 1964 (dvs. Valborgsmässoafton) följde jag dock inte denna rutin. Under lunchrasten upptäckte vi nämligen att det var ovanligt tät trafik nedanför skolan på Fridhemsgatan. Trafiken stod nära nog stilla vid 11.30-tiden. Därför bestämde jag mig för att gå till Fridhemsplan direkt efter skolans slut och ta "första bästa buss" till Norra Bantorget. Förutom linje 96 kunde jag åka med linje 80 som kom från Gesundaplan i Traneberg.

När jag kom ner på gatan på väg mot Fridhemsplan, var gatan totalt igenkorkad av bilar. Det kom en ambulans, som tog sig fram via trottoaren. De gående flydde ut i körbanan, vilket ju var riskfritt eftersom trafiken stod helt stilla. Sedan kom en polisbil som körde på samma sätt.

Väl framme vid Fridhemsplan, såg jag en buss på linje 96 i kurvan Drottningholmsvägen/Mariebergsgatan och en buss på linje 80 på väg upp mot Fridhemsplan i "hundra knutars backe" från Lindhagensplan.
Jag tänkte: "Undrar just vilken buss som kommer först?"
Där stod vi, resenärer vid busshållplatsen och bussarna på de positioner jag angett i minst 30 minuter. Det enda som hände var att ytterligare utryckningsfordon kom och tog delar av trottoaren i anspråk i sina försök att komma fram. Jag började undra om jag skulle hinna med busslinje 4 som skulle avgå 15.35. Den som jag annars fick vänta så länge på.

Det blev linje 80 som kom först, men när vi stigit ombord, blev bussen stående ytterligare 20 minuter på Fridhemsgatan och flyttade sig bara en meter i taget, men till sist kom vi dock iväg, men vid S:t Eriksplan var det stopp igen. Nu hade klockan blivit 16.00.  När vi så kom ner till Bonniershuset vid Torsgatan 21, fick jag syn på "min 4" som stod stilla vid gamla lokstallsbron. Jag bad chauffören på 80:an att få stiga av. Sedan gick jag min buss till mötes på mittrefugen och ungefär 12 minuter över 16 steg jag på den buss som 37 minuter tidigare lämnat Norra Bantorget och nu kommit fram till lokstallsbron.

Givetvis var den fullsatt. Man slutade ju arbeta lite tidigare än vanligt denna dag eftersom det var Valborgsmässoafton. Jag kunde dock sätta mig på nedersta hyllan avsedd för paketgods. På den tiden gick det att skicka mindre gods med SJ:s busslinjer i Stockholm.
När vi kom till Sundbybergs torg, stod där så många resenärer att de kunde fyllt en hel buss. Vår buss var mer än välfylld och antalet personer som angavs på den skylt som informerar om hur många passagerare bussen kunde ta var för länge sedan långt överskriden.
Endast två av de väntande trafikanterna vid Sundbybergs torg kunde tränga sig på.

En av dem frågade föraren varför han var en kvart sen. Föraren svarade: "Det är inte den här bussen Du väntade på. Jag gick från Norra Bantorget för en och en halv timme sedan. Din buss står väl någonstans vid Torsplan nu skulle jag tro,"
Den normala körtiden till Sundbybergs torg var 18 minuter i högtrafik.

Jag minns inte exakt när jag kom hem, men min mor undrade givetvis varför jag kom med "bussen efter" den förväntade. Vad kaoset berodde på? Ja, det är det ingen som vet. På den tiden fanns ju inte Radio Stockholm och därmed heller ingen trafikinformation.

Upp