|
Visste Du detta om Hornsbergs bussgarage?
- med fakta hämtade från SL:s hemsida 2009-09-24 - |
Bilden härovan visar den första hallen som byggdes 1931 - 1932. Den andra hallen byggdes 1938. Själva invigningen ägde rum 1932.
I den här artikeln återges delar av vad som skrivits på SL:s hemsida 2009-09-24 om bussgaraget i Hornsberg. Stockholms Stadsmuseum och Spårvägsmuseet genomförde 2009 en byggnadsdokumentation av bussgaraget inför förestående flytt till nytt läge under Kristinebergs idrottsplats.
Bussgaragen uppfördes som två glasade, välvda hallbyggnader vilka ser ut som hangarer.
Taken bärs upp av järnbågar med 55 respektive
Garageanläggningen presenterades i verket Ny Svensk Arkitektur, utgiven av SAR 1939. Under avdelningen rörande kommunikation, industri och handel förevisades garageanläggningen bland annat tillsammans med några av den svenska funktionalismens portalbyggnader som Lumafabriken i Stockholm, den nu för ombyggnad aktuella trafikplatsen Slussen med flera dåtida byggnadsverk.
Det hus på hallområdet som inrymde personalrestaurang, samlingssal och läkarmottagning för Spårvägspersonal ritades 1938 hade även bostäder för mekaniker och sjuksköterska.
Hornsbergsgaraget fungerar alltjämt (2011) som ett av SL:s huvudgarage i innerstaden med uppställningsplats för cirka 140 bussar, men det planeras för en flyttning av anläggningen..
I enlighet med stadsbyggnadsprojektet Lindhagen ska
Vi får väl se hur länge nuvarande Hornsbergsgarage får bestå, men när detta skrivs (2012) är vi inne på garagets 80:e år!
Den södra garagehallen är äldst av de två bussgaragen. Den ritades 1931 och kunde invigas 1932. Denna garagehall är 136 meter lång och 55 meter bred. Grunden är av tegel och betong och på den södra respektive den norra långsidan reser sig murar som är putsade och målade. Från långsidornas murar reser sig garagets välvda tak där konstruktionen består av järnbågar med
Garagehallens tak hade ursprungligen sågtandsformade ljusinsläpp men de sattes igen 1971. Taktäckningen bestod ursprungligen av takpapp men ersattes i mitten av 1980-talet med ett slags gummimatta, så kallad Carbofol, där breda våder av denna matta sammanfogats till en heltäckande takbeklädnad. Ovanpå taket finns ventilationshuvar.
Den sydöstra respektive nordvästra gavelfasaden var från början helt inglasade. Glaslasrutorna var cirka 30x50 cm i stålspröjs och gav ett bra ljusinsläpp i garagehallen.
I mitten på 1970-talet ersattes dessa glasade gavelpartier av värmetekniska skäl till stor del med plåt, men på den sydöstra gaveln finns två större partier kvar av den ursprungliga glasade fasaden. På denna gavel finns två större vik- och öppningsbara garagedörrar. De ersätter de ursprungliga portarna som funnits på samma plats. Det utskjutande plåttaket över dessa garagedörrar är original.
I den sydöstra gavelfasadens övre plåtparti finns fyra rökluckor av varierande storlek. I anslutning till den sydöstra gaveln har vidare en uppställningsplats för fem bussar skapats. Denna uppställningsplats består av järn-/stålbalkar som bär upp ett plåttak.
Intill bussgaragets sydöstra gavel har man på senare tid byggt ett hus, vars fasader är täckta av plåt. Byggnaden fungerar nu som trafikexpedition.
Den nordvästra gaveln domineras, liksom den sydöstra, idag också av plåt samt ett slags fasadplattor på totalt sju varv. Det tidigare så generösa ljusinsläppet har därmed reducerats kraftigt.
I anslutning till garagets södra långsida uppfördes 1938-1939 en omklädes- och toalettbyggnad. Garagets norra fasad gränsar till tvätthallarna.
Den äldre, södra garagehallen, har golv gjutna i betong. Detta har senare grundförstärkts bland annat på grund av att de moderna ledbussarna är betydligt tyngre än normalbussarna.
Takets välvda bågar i järn, som tydligt avtecknar sig mot innertaket av trä, växlas över i långväggarnas murverk samt i de ovan nämnda bockkonstruktionerna.
Konstruktionen är rörlig för att klara materialets expansion/reduktion, vilken orsakas av temperaturskillnader. Det bör även noteras att takets järnbågar är något smalare än dem som finns i den norra garagehallen som byggdes 7 år senare (ritad 1938).
De välvda järnbågarna är popnitade och förbinds av längsgående dragjärn som också är synliga mot innertaket. På vissa ställen är taket dessutom förstärkt med diagonalställda dragjärn. Placeringen för de tidigare taköppningarna är ännu synlig i det välvda taket. För att minska riskerna för brand installerades tidigt ett sprinklersystem i taket. Till detta är kopplat ett automatiskt brandlarm. Garagehallen var ursprungligen avsedd för cirka 250 bussar.
Vid den sydöstra kortsidan har senare en mindre tvätthall byggts. Den är byggd i plåt med plåttak. På motstående kortsida, det vill säga vid den nordvästra gaveln, har man under mitten av 1970-talet uppfört en separat garagehall med totalt nio uppställningsplatser. Här fanns ursprungligen ett antal kaklade revisionsgropar för helrevisionsarbeten.
Väggen mot garagehallen, som avskärmar detta utrymme, är av plåt med vik- och öppningsbara garagedörrar. Ovan denna andra vägg finns en vägg av putsad och målad betong. Under garaget finns en källarvåning som ursprung-ligen fungerade som materialförråd. Här finns även ett skyddsrum, fortfarande med bevarade filter mot gasangrepp, sjukvårdsmateriel, latrintunnor med mera.
Den norra garagehallen ritades 1938 och är uppförd vid sidan av den äldre. Denna vagnhall är något större än den södra och är 148 meter lång och 62 meter bred. Även denna hall är byggd med bågspann utan fristående bärande pelare. Bågkonstruktionen i den nya hallen är emellertid helsvetsad med de vertikala ändarna i ett stycke med bågen.
En annan skillnad mot den äldre garagehallen är att den nya hallen av brandsäkerhetsskäl inte fick ett innertak av trä utan istället kläddes med siporexplattor (en form av lättbetongplattor). Själva järnbågarna i den välvda bågkonstruktionen är som tidigare nämnts bredare än dem som finns i den äldre garagehallen. I övrigt är takets konstruktion, byggnadens grund, murväggar och gavlar uppbyggda på ett likartat sätt som den äldre garagebyggnaden. Skillnaderna består emellertid bland annat i att den sydöstra gaveln på det nyare garaget idag har fyra vik- och öppningsbara garagedörrar och att hela fem större partier är sparade av den ursprungliga glasade fasaden. I ett av dessa glasade partier sitter dessutom en entrédörr i originalutformning.
En annan skillnad är att den norra långsidan, längs med Lindhagensgatan, har fönster av varierande storlek och typ, dels i källarplan, dels i markplan. Några av dessa fönster har sin ursprungliga placering, men flera av dem är nu igensatta med plywoodskivor.
Den nordvästra gaveln på det nyare garaget har, liksom det äldre garagets nordvästra kortsida, klätts med plåt och fasadplattor. Även här finns en rad bandfönster i aluminiumbågar. Den södra långsidan gränsar till tvätthallarna.
I likhet med det äldre garagetaket har också det nyare garagets tak täckts med en gummimatta av typen Carbofol. Takets kraftiga ventilationshuvar ger den norra garagehallen en lite annorlunda siluett än vad den södra vagnshallens ger.
Innergolvet i den nyare garagehallen, har liksom den äldre garagehallen ett betonggolv. Det välvda takets bågspann, som alltså mäter drygt
Den helsvetsade bågkonstruktionen är således synlig ända ned till markplan och har, på grund av bågens breda spann, alltså en grövre dimension än dem i den äldre vagnhallen.
De tidigare ljusinsläppen i taket är sedan 1971 igensatta med undantag av två mindre kvadratiska ljusinsläpp i byggnadens mitt. Även i denna vagnhall är ett sprinklersystem installerat i taket. Huvuddelen av byggnaden nyttjas som uppställningsplats för bussar men i garagehallens bakre del mot nordväst finns en separat verkstadsavdelning som kallas ”Verkstad
Denna del var ursprungligen skild från den övriga hallen av en liknande helglasad vägg som fanns på garagehallarnas gavelsidor. Idag är denna glasvägg ersatt med en vägg av plåt med sex stycken vik- och öppningsbara garagedörrar. På den putsade och målade murväggen ovanför skärmväggen sitter en stor väggfast klocka. Enligt muntlig uppgift ska denna klocka ursprungligen ha utformats för Stockholmsutställningen år 1930. Klockans siffror skall dock senare ha bytts mot nya.
I denna verkstad fanns ursprungligen 12 stycken snedställda revisionsgropar avsedda för större aggregatbyten och helrevisionsarbeten. I varje grop fanns en traversvagn med domkraft samt hydrauliska domkrafter. Idag är dessa gropar igenfyllda då allt verkstadsarbete sker i markplan med hjälp av modern teknik. Intill nämnda verkstad finns ett materialförråd och några kontorsutrymmen. Vid verkstaden intill vagnhallens norra långsida, finns ytterligare en verkstadsavdelning som kallas ”Verkstad
Denna verkstadsdel har fönster som vetter ut mot Lindhagensgatan. I den nyare garagehallens källarvåning inrymdes, liksom i den äldre garagehallen, materialförråd men även olika typer av specialverkstäder. Idag används inte längre dessa utrymmen.
Denna gavel är numera plåtklädd . Byggnaden har förlorat något av sin tidigare "storhet" bland byggnaderna. Detta bland annat på grund av att den nya trafikexpeditionsbyggnaden dominerar synmässigt över tvätthallen.
Den nordvästra gaveln har ett antal bandfönster i träbågar som troligen sitter i ursprungligt läge. Här finns även en entrédörr med trappa samt ytterligare ett par dörröppningar som troligen sitter kvar i ursprungligt läge. Taket täcks idag av samma typ av gummibeklädnad som de båda garagen.
Södra tvätthallen har också ett golv av gjuten betong. De tidigare smörjgroparna som fanns här är numer igenlagda. Innertaket är original av trä liksom i den äldre garagehallen. Takets ljusöppningar har delvis satts igen, men de befintliga taköppningarna ger ändå ett relativt bra ljusinsläpp.
Tvätthallen används idag som plåtverkstad . Några lokaliteter används av det så kallade hållplatskontoret som tillverkar SL:s skyltar med mera.Väggen som avskärmar dessa utrymmen är av plåt och är genombruten av tre vik- och öppningsbara garagedörrar. Från denna tvätthall leder spiraltrappor ned till källarvåningen.
Även denna tvätthall uppfördes som en långsmal byggnad. Den försågs med platt tak där sågtandsformade ljusöppningar skulle förse hallen med ljus. På den sydöstra gaveln sitter idag tre stycken vik- och öppningsbara garageportar, vilka ersätter tidigare rulljalusiportar. Den nyare tvätthallens nordvästra gavel har i den putsade fasaden precis som den äldre tvätthallens nordvästra gavel fönster i träbågar i ursprungligt läge samt dörröppning.
Den nyare tvätthallen har också golv av gjuten betong. Innertaket har synliga balkar av stål och är delvis täckt med plattor av siporex. De sågtandsformade ljusöppningarna i taket har i denna byggnad inte lagts igen. Däremot täcks den nordvästra vinkeln av dessa triangelformade ljusintagen av korrugerad plåt. Innerväggarna i denna tvätthall består dels av väggar i plåt, dels av väggar täckta med siporexplattor. Totalt finns tre filer för tvätt, en specifikt avsedd för underredestvätt och två för vanlig maskinell tvätt. Ursprungligen utfördes detta arbete för hand. Längs med tvätthallens södra långsida återfinns bland annat ett mindre gemensamhetsutrymme samt ett toalettutrymme med fyra bås samt handfat.
I samband med att man beslutade att bussgaraget skulle byggas ut år 1938 satsade man även på att uppföra en ny omklädnings- och toalettbyggnad för garageavdelningens personal. Denna byggnad uppfördes i anslutning till den äldre garagehallens södra långsida som en långsmal rektangulär byggnad i två våningar med platt tak. Entrédörren på den sydöstra gaveln är i ursprungligt läge och utgörs av en glasad dörr i stålram.
På bottenvåningen fanns ursprungligen ett avlöningskontor för garageavdelningens personal. Nu används detta våningsplan som kontor. Det moderniserades kraftigt vid en ombyggnad i mitten av 1980-talet när det gäller den fasta inredningen.
På våningen en trappa upp låg omklädningsrummen grupperade två och två kring ett gemensamt tvättrum. Fönsterbänkarna i kalksten finns kvar som en rest av den ursprungliga fasta inredningen.
I byggnaden fanns från början också en bastu som är kvar liksom ett gym vilket förr fanns i våningen två trappor upp i verkstadsbyggnaden.
De ”studierum” som tidigare fanns i verkstadsbyggnaden har flyttats över till omklädnings- och toalettbyggnaden. Dessa rum används dock snarare nu som sovrum för den personal som arbetar skift.
Värmecentralen är med sina slätputsade fasader, sin kubiska uppbyggnad och sina raka rader av fönster typisk för funkisarkitekturen.
Den höga skorstenen monterades ned 1987.
Värmecentralen har flera entréer, en i nordväst, tre i söder samt en i sydost. Verkstadsbyggnaden uppfördes som en långsmal rektangulär byggnad.
Den utvidgades redan 1938 så att verkstadens totala längd blev
Grunden är av armerad betong och de spritputsade fasaderna är färgade i en något gulbrunare ton än övriga byggnader som tillhör området. Samtidigt som byggnaden utvidgades tog man hål för fönster med sex rutor på den nordvästra fasaden mot Nordenflychtsvägen.
I fasaden som vetter mot garagen fick man på grund av brandrisken fönster med trådglas bara i de utrymmen som användes som maskinverkstad och sadelmakarverkstad. Idag finns på denna fasad nya fönster i aluminumbågar och nya garage- och entréportar. Några av dem är i ursprungliga lägen med ursprungliga bågar i trä.Här finns också ett antal portar och entrédörrar.
I Verkstadsbyggnaden fanns fram till 1970- och 1980-talen bland annat en smedja, en måleriverkstad, ett verktygsförråd, en textilverkstad, ett klädförråd och en snickeriverkstad.
Idag andvänds inte verkstadsbyggnaden av vare sig SL eller Busslink/Keolis eftersom en del av verkstadsarbetena utförs inne i hallarnas verkstäder eller på annan ort.
Verkstadsbyggnaden hyrs av därför ut till diverse olika företag inom bygg- eller bilbranschen som till exempel Flincks järnaffär, BTH Bygg och Kungsholmens bilservice.
Kontorsbyggnaden består av två våningar och ritades 1931. Det är en rektangulär byggnad med ett centralt placerat trapphus . Den södra fasaden är halvcirkelformad. Byggnaden ser utvändigt ut som den alltid gjort men invändigt byggdes den om helt 1938 och har senare kraftigt förändrats. Kontorsbyggnadens sockel är slätputsad liksom fasaderna. Samtliga fönster i denna byggnad sitter i ursprungligt läge och i fönsterbågar av trä från 1930- eller 1940-talet. På den norra långsidan finns en entré med två ståldörrar i stålram som troligen sitter i sina ursprungliga lägen.
På den norra långsidan finns en originaldörr i trä med glasad överdel. På den sydöstra kortsidan finns också en originaldörr i trä med glasad överdel. Den södra långsidans utskjutande trapphus har på sin sydöstra sida en dörr i markplan. På trapphusets nordvästra sida finns originaldörr i trä och en trappa upp finns originalfönster kvar. I anslutning till det utskjutande trapphuset finns en brandtrappa som leder upp till byggnadens platta tak.
På taket finns idag en tillbyggd konstruktion som tillsammans med det faktum att byggnaden idag ligger rakt under Essingeleden bidrar till att byggnadens ursprungliga siluett har förvanskats. På den nordvästra gaveln finns ytterligare en dörr. Denna sitter i ursprungligt läge men är utbytt mot en ståldörr i stålram. Upp till denna entré leder en gjuten trappa i betong med ett räcke i järn som är originalräcke. Den tidigare avräkningssalen i kontorsbyggnadens bottenvåning som tillkom i samband med ombyggnaden 1938 är idag kraftigt förändrad. Här arbetade trafikpersonal, nattkassörer och försäljare av rabatthäften. Det tidigare stora öppna rummet med glasad vägg åt kontorsrummen i norr har delats in i mindre kontorsutrymmen med väggar vilka har karaktären av skärmväggar.
Det enda som återstår av den ursprungliga interiören på bottenvåningen är de två fristående kvadratiska pelarna i det gamla avräkningsrummets mitt och det kassavalvsrum som ligger i anslutning till dagens öppna kontorslandskap. På våningen en trappa upp återstår bara fragment av den ursprungliga fasta inredningen och där är flera av rummen idag outnyttjade. Dessa rum användes tidigare som ingenjörskontor. Det är bara i trapphuset som originalinredningen är någorlunda intakt. Trappräcken och golvbeläggning vittnar om byggnadens ursprungliga kvaliteter. I byggnadens bottenvåning sitter idag trafikledningen.
Den kombinerade personalmatsalen och samlingssalen ritades 1938. I byggnaden inrymdes även en läkarmottagning. Byggnadens olika delar är grupperade på så vis att man lätt skulle se i vilken del av byggnaden de olika funktionerna höll till. Samlingssalen ligger till exempel inte i rät vinkel med den övriga huskroppen. Vidare har den del av huset som bland annat hade en cafédel en något mer framskjuten position mot norr än den del av byggnaden som fungerade som personalmatsal och kök. Hela byggnaden har platt tak. Byggnaden är putsad och har en sockel klädd med skiffersten, som är i original.
På den södra långsidan finns en solterrass i marknivå som iordningställdes samtidigt som själva byggnaden tillkom. Från denna terrass finns en dörr in till den tidigare personalmatsalen. Den ursprungliga dörren samt de ursprungliga bandfönstren är dock nu ersatta med fönster och en dörr i aluminiumbågar. Terrassen har kvar sitt originalgolv av kalkstensplattor och sitt järnräcke.
På byggnadens nordvästra kortsida finns en dörr av trä som troligen sitter i sitt ursprungligt läge. Fönstren på bottenvåningen samt på första och andra våningen sitter också kvar i ursprungligt läge. Dock har aluminiumbågar och glas tillkommit på senare tid.
På byggnadens norra fasad framträder bottenvåningens och första våningens rader med fönster. Dessa sitter samtliga i ursprungligt läge, men har senare till största delen bytts ut mot fönster i aluminiumbågar. På byggnadens norra fasad sitter ännu en originaldörr i trä med glasade partier.
Personalmatsalen i byggnadens bottenvåning hade kapacitet att ta emot cirka 1000 gäster dagligen, varav drygt hälften kunde erbjudas varm mat. Här fanns också möjlighet till självservering.
Matsalens inredning bestod av träbord och trästolar i enkel design. I taket som var rutnätsindelat med hjälp av trälister hängde tidstypisk armatur. Idag återstår inte mycket av den ursprungliga inredningen i personalmatsalen. Endast fönsterbänkarna i kalksten och den fastskruvade klädhängaren på den sydöstra väggen är kvar. Golvet i matsalen hade kvadratiska plattor i plast eller linoleum. som eventuellt också kan vara kvar i original.
Personalmatsalen byggdes om 1997 och används idag som fotoateljé. Av den tidigare caféserveringen återstår ingenting då väggarna är nedmonterade. Köket som låg i byggnadens nordvästra del hade kaklade väggar och en för den tiden modern köksutrustning med gasspis, elektrisk stekugn, kylskåp och diskmaskin. Av den fasta köksinredningen återstår idag inte mycket med undantag av den kökshiss som förband köket med undervåningen där det fanns kylrum.
En vikdörr fanns mellan personalmatsalen och samlingssalen. Entréhallen hade ett par "pardörrar" som ledde från caféet in i samlingssalen. Dessa pardörrar finns ännu kvar på sin ursprungliga plats. De är klädda med träfanér och försedda med tryckplattor av mässing och bakelit.
Samlingssalen hade plats för cirka 360 personer. Lösa stolar möjliggjorde att rummet kunde användas för olika ändamål som till exempel teater- och film samt för fackliga möten. Scenen med ett intilliggande lägre podium för piano finns ännu kvar i salongens sydöstra del.
Från publiknivån leder en svängd trappa i trä upp till scenen och bakom scenen finns ännu kulissanordningarna kvar. I taket sitter vågformade plattor i trä för akustikens skull samt lysrörsbelysning. Delar av golvet har ännu kvar Stockholms spårvägars emblem (SS) som är inskurna i golvbeläggningen. Av övrig originalinredning kan nämnas fönsterbänkar av kalksten samt elementskydd i bambu.
De stora fönstren i söder täcks idag delvis av plywoodskivor och utrymmet används som förråd. I anslutning till entréhallen finns idag toalett- och duschutrymmen med fast inredning vilken huvudsakligen är kvar i original. Slutligen kan nämnas att det på första våningen bland annat fanns utrymmen för läkarmottagning, väntrum, apotek, behandlingsrum samt ett laboratorium.
Efter ombyggnaden 1975 används lokalerna för utbildning av trafikpersonal samt används som kontor.
Expeditionsbyggnadens entré finns på husets norra sida. Den består av en glasad dörr i stålram. I byggnadens nedre våning finns idag en kombinerad reception och trafikinformation. På första våningen finns bland annat en personalmatsal.
Den så kallade SJ-verkstaden ligger nordost om den norra garagehallen. Den byggdes i början på 1940-talet. Byggnaden är rektangulär och har ett pulpet-tak täckt med gummimatta. Verkstadsbyggnaden är slätputsad med höga smala bandfönster på den sydöstra fasaden samt har ett större spröjsat fönsterparti på den södra fasaden.
Två rulljalusi-dörrar finns på byggnadens nordvästra fasad och i norr finns tre större inåtlutande fönster. De har karaktär av ateljéfönster och sträcker sig från mitten av byggnaden upp till takfoten.
Byggnaden användes tidigare för besiktning av bussar och används fortfarande som verkstad. Den har bland annat en bevarad smörjgrop med tillhörande maskinell utrustning. Det öppna asfalterade område som ligger framför (eller sydost om) garage- och tvätthallarna används idag delvis som uppställningsplats för bussar. Av denna anledning finns uppmonterade ledningar för värme. Inom området finns även en etanolstation, som ritades 1995. Den består av totalt fyra tankningsplatser. Etanolstationen byggdes på den plats där det tidigare funnits en chassitvätt och bränslestation, vilka revs på 1980-talet.
I enlighet med stadsbyggnadsprojektet Lindhagen ska
5 500 nya bostäder uppföras inom stadsdelen.
På bussgaragets mark planerar man att bygga 750 nya lägenheter. Dessutom ska
Har Du läst om vad som gett stadsdelen sitt namn?
Klicka annars här för att komma till artikeln om "80-åringen" Hornsbergsgaraget.